Krönikor
Zambia ToR
- Detaljer
- Kategori: Krönikor
- Publicerad torsdag, 19 januari 2012 10:00
- Skriven av Lennart Björk
- Träffar: 409
BRITISH AIRWAYS:s jumbojet från Heathrow hade tidtabellsenligt landat i Zambias huvudstad Lusaka. Utanför ankomstbyggnaden dansade och sjöng en stor skara människor, företrädesvis kvinnor i färgglada kläder. Männens trummor dunkade fram de välbekanta afrikanska rytmerna som kunde höras inne i planet, trots att piloterna ännu inte stängt av motorerna. Dansandet var intensivt.
DEN RÖDA mattan var framrullad framför planets främre trappa. Stämningen och vädret var på topp. Mitt välkomnande här i Lusaka överträffade alla andra mottaganden jag fått här i världen och det har genom åren blivit ganska många. När motorerna tystnat hördes musikens och sångens fulla styrka. Den var enorm. För några ögonblick var min förvåning och tilltro till min betydelse större än min insikt om att det måste vara "något lurt". Men jag såg ju genom kabinfönstret tydligt en man, visserligen ganska långt bakom den dansande mottagningskommittén, med mitt namn på ett plakat, rättstavat och allting, som han viftade med! Min placering i Jumbon gjorde att jag måste lämna planet via främre trappan och därmed också beträda den röda mattan, trodde jag och gjorde mig beredd för en stilenlig debarkering.
NÄR VI passagerare kom ner från trappan möttes vi av två beväpnade vakter som vikit undan mattan så pass mycket att "allmogen" utan att trampa på den, kunde ta sig in i ankomsthallen. I denna "allmoge" inkluderades jag, ett faktum som jag successivt hade insett och börjat acceptera alltmedan jag trängdes nedför trappan. Bedövad av all uppståndelse knuffades jag framåt och kunde i ögonvrån se min kontaktman med "mitt" plakat bakom en avspärrning. Uppenbarligen bildade han en egen liten "Welcome" enbart för mig. Alltså var det, som jag anade redan inne i planet, "något lurt" med ståhejet kring min ankomst.
Kommentarer
Best rgds // Lennart
Annmarie
Bästa hälsningar // Lennart
Jag måste erkänna att jag är lite lat, det är sällan jag tar mig tid och ro att läsa längre alster här på skrivarsidan. MEN! När jag ser att du har skrivit, ser jag till att ta mig den där stunden.
På ett intressant och humoristiskt sätt låter du mig få en liten, trevlig geografilektion - men både sorglig (aids) och kul kuriös kunskap (byn Livingstone). Inledningen med "din uppmärksamhet" på flygplatsen leder in mig i resten av berättelsen på ett roligt och förväntansfullt sätt. Jag roas (och oroas) genom berättelsen och känner mig glad när jag läst klart.
RSS-flöde för kommentarer på denna post