Dikter

Zaduszki

grvstenarDenna vittrande höst planterade djupt in i marken

kommande våren hukad vid rabatter märkte

jag i det laglösa rummet de döda stod bakom

mig tre gånger lökens storlek jag släppte spaden

ner och handsken ur handen o vilken kyla lång

borta härifrån ledde dem hit mellan ett krossat

lergods och de vissnade lönnlöven som bakgrund

till mitt andetag detta uppluckrande minne

de underskrivna i luften namnen färgerna rappade

vinterns påhälsning under breakdansen runt

buskens febriga frukter dröjde de kvar en stund

för att svinna bort ledsna över min ständiga frånvaro

i grästuvor fast jag med varje oktober som går

förbi gobelänger vävda av sorg och höstljung

närmar mig steg för steg deras övergivna gravstenar

 

© Alicja Lappalainen

 

Kommentarer   

 
#2 Sari Vettenranta 2009-10-19 09:55
Först och främst vill jag bara säga att jag tycker du alltid lyckas hitta en spännande och unik titel till dina dikter:-) Sedan använder du ett eget poetiskt språk som imponerar. Du har hittat din ton, tycker jag. Den känns stark, lite dramatisk, ibland småabsurd och den har alltid ett bra tempo. Det gäller även för denna, Zaduszki.:-)
Citera
 
 
#1 Anette Rosenberg 2009-10-16 20:10
Alicja, vilket fantastiskt språk du skriver. Ett exempel taget ur din vackra text" förbi gobelänger vävda av sorg och höstljung" mycket vackert!
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information