Dikter
Wonderland
- Detaljer
- Kategori: Dikter
- Publicerad måndag, 19 september 2011 13:00
- Skriven av Tomas Bertilsson
- Träffar: 136
Efter några veckors vandring är jag framme i Wonderland igen.
Här finns inget som hindrar mig.
Här finns ingen press.
Här finns inget som sliter mig åtsidan.
Här kan jag vila och själv välja mina tankar.
Här kan jag finna mer inspiration och mer vägledning till mitt liv.
Här finner jag vilken väg jag skall vandra på.
Här får jag svaren på alla mina frågor.
Här får jag budskap till mig.
Här får jag den tröst jag behöver.
Varje vandringsfärd är så tuff och det är ofta jag tappar riktiningen hem igen. Men det finns hela tiden
någon som ropar där borta inuti mig hur jag skall hitta tillbaka. och det är verkligen upp till mig själv
hur snabbt jag kommer dit.
Ju längre tid jag är hemifrån desto mer uppskattar jag det när ja kommer tillbaka.
Ibland när jag är på min vandringsfärd får jag post hemifrån, små snabba ljusglimtar i mitt hjärta som påminner
mig hur dem har det där borta, det får mig att fortsätta vandra på.
Vid starten av varje vandringsfärd så säger jag till mig hur kan en människa orka bära allt detta. Men innerst
inne vet jag att den gör mig så mycket starkare och visare. Den tanken ger mig hopp och kraft att fortsätta.
Inför varje vandringsfärd får jag en vattenflaska fylld med beslutsamhet och viljestyrka. Det är den som håller mig vid liv.
En klunk av den och hela min varelse växer till det dubbla. Den får mig att lösa mina problem och hela tiden
fortsätta framåt. Så varje dag måste jag se till att fylla mig med den vätskan.
Jag har också en sten med mig en oval slät sten, den är lite större än min hand och ligger längst ned i min gröna väska.
Den ser inte speciell ut för denna värld och många skulle bara gå förbi den. Men jag har sett insidan av den.
Den är fylld med ljusblå energi som aldrig tar slut. Den gör bara nytta om man håller i den, men det är inte många människor som
kan komma i kontakt med den. När du väl tar i den har den en lugnande kraft över dig, blåser bort all stress och press som vill
komma över dig. Ungefär som att ligga vid havet där vågorna får dina tankar att bli lugn. Detta är inte stenens enda uppgift för mig.
Den finns där för den får mig att hela tiden hålla min blick till Wonderland. Den ger mig inte bara lugn utan även hopp om att en dag är jag hemma
igen.
Ibland är vägen tuff. Jag måste hela tiden hålla mitt fokus på vad som är rätt och fel. Jag kan inte göra samma saker som mina vänner alltid
gör, för så fort jag gör sådant som är onyttigt för mig suddas minnet av mitt hem bort.
Men efter att jag en gång rört vid det som jag rört, kan ingen ändra mig. Kanske för en sekund? Men dem är alldeles för snälla och hjälpsamma
där borta. Dem drar mig hela tiden tillbaka. Dem ropar till mig, dem fyller mig med den bästa känslan ja någonsin känt.
De enda dem vill av mig är att jag ger er det som jag fått av dem. Och det är inte så svårt. Det är för det jag lever just nu att ge vidare
av denna skatt, som finns tillgängliga för oss.
Vägen är inte alltid rak.
Saker gör sig alltid påminda. Gamla minnen med mycket mörker tycker om att besöka en. Känslor som inte har något positivt alls i sig
vill ta lika stor del av en som det sköna. Det går inte att fötränga. Därför är det av stor vikt att jag hela tiden är vaken och sorterar
vad som vill komma till mig. Jag måste lära mig att vara chef över mina känslor. Hur mycket det än vill dra mig åt sidan så måste jag stå
fast i det som jag sett.
Jag har många drömmar inom mig och dem skall jag nå.
Nu vill jag hem igen, bara ett besök i någon sekund räcker.
Stå ut hela vägen fram. Du är mycket nära nu!
© Tomas Bertilsson
Kommentarer
Jag tycker också slutet kändes positivt. "Stå ut hela vägen. Du är mycket nära nu". Bra text!
RSS-flöde för kommentarer på denna post