Kortprosa
- Detaljer
- Kategori: Kortprosa
- Publicerad tisdag, 15 september 2009 08:00
- Skriven av Inger IMSE Segerstedt
- Träffar: 940
Vita Korpens sista resa
Detta utspelade sig för mycket länge sedan men är likväl en sanning. Platsen finns ännu kvar men ingen minns längre att den ägt ett annat namn.
På den tiden var Lyckliga Dalen ett passande namn på denna ljuvliga plats. Allt var storslaget här. Verkade nästan som om växterna tävlade med varandra i fråga om frodighet. Lövträdens blad var större än någon annanstans i världen och gräset var saftigare. Djuren rörde sig sävligt, ja det verkade nästan som om dom log. Människorna levde lättjefullt. Här samlades det inte i lador utan man levde ur hand i mun av överflödet. Dagarna fördrevs med samtal och kärlekslekar. Fåglarna lät sina vingar svepa över allt detta mest för nöjes skull. Ingen letade efter mat eftersom den fanns överallt.
Korpen bar en vit fjäderskrud med inslag av några svagt gråa toner på vingarna. När dom flög glänste det som silver. På den tiden var Korpen och alla andra djur växtätare, så fjäderskrudar och pälsvärk besudlades aldrig med blod. Det var en vacker syn när alla fåglar flög över dalen. Korparna flög två och två men i stora mängder. Som om dom var på charterresa för älskande par.
Dagar och år förflöt och livet i Lyckliga Dalen var fortsatt angenäm. Fram till den dagen då förändringens vind började blåsa. Djurkullarna hade blivit en aning färre och numera beblandade dom sig inte lika villigt med varandra. Raserna började skapa sig revir. Det hände till och med att strider utkämpades . I samband med en sådan strid fick en björnhona smak på rävkött. Nu skedde försämringen rätt så snabbt. Människorna började känna sig hotade och byggde stabilare hyddor för att skydda sig. Det blev ett kyligare klimat på alla sätt och vis. Växtligheten var inte lika överdådig och fler djur fick lust till kött. Rovdjuret var fött.
Människorna började tillverka spjut och andra vapen för att försvara sig. Det bildades små grupper av människor som inte längre var villiga att dela med sig. Man samlade ätliga växter och delade inte gärna med sig. Så en dag dödades den första hjorten. Om det var ett misstag eller med mening ska vara osagt, men nu fick även människorna smak på kött. Skinnet togs till vara för sin skönhet men snart upptäcktes det att det var skönt att sitta på också. Vid denna tid sänktes temperaturen och människor började frysa. Eldar hade använts för matlagning och som en ren mysfaktor, men nu samlades människogrupperna vid eldarna för att värma sig och språka om förändringens tid. Planer på att skaffa djurhudar och värma sig tog fart. Därmed sattes jakten i system. Männen blev snart skickliga och kvinnorna lärde sig att ta vara på skinn och kött. Djuren var chanslösa.
Förhållandet i Lyckliga Dalen försämrades. Framförallt för djuren som hade både vackert skinn och gott kött. Människorna mådde allt sämre, missunnsamhet och avundsjuka bodde nu ständigt i deras kroppar. Fåglarna svävade fortfarande över dalen men skymdes allt oftare av mörka moln. Örnar, hökar och falkar hade snabbt konverterat till rovfåglar. Kråkfåglarna ändrade också sin meny. Den Vita Korpens bröstfjädrar antog en rödbrun ton. Till och med silverglansen försvann, eller så var det bara så att ingen längre såg det vackra. En kulen dag tog stormen tag i elden och satte stora delar av dalen i brand. Människor och djur flydde och korparna sveddes svarta.
Från den dagen har aldrig en Vit Korp skådats, och framförallt inte i Jämmerdalen.
© Inger Segerstedt
Kommentarer
Johan
När jag tänkte ut min "börja" till den här texten hade den en helt annan mening men som vanligt växte det fram en annan berättelse medan jag skrev. Nu blev den som den blev!
RSS-flöde för kommentarer på denna post