Kortprosa

Vintervilan

vintervilaSyrgasen väser. EKG-apparatens vågrörelser planar sakta ut. Bredvid din sjuksäng står vi där min bror och jag.

– Är ni här bägge två, säger du knappt hörbart. Jag ska dö nu.

Man har tänt ett ljus vid din säng. Allt är overkligt. Så stilla vitt och fruset. Ett blekt gryningsljus silar in genom fönstret och färgar rummet i svagt violett.

Morgontrafiken brusar Jag går genom parken, snöflingor faller sakta på min jacka. Jag tänker att nu är det vinter och inget blir någonsin mera som förr.

© Barbro Björkman Lindahl

Kommentarer   

 
#4 Ethel Hedström 2012-02-13 15:36
Fin stämning i texten, tycker om.
Citera
 
 
#3 Barbro Björkman Lindahl 2012-02-09 15:13
Tack Yvonne och Magnus för kommentarerna , dom värmde.
Citera
 
 
#2 Yvonne Andersson 2012-02-09 08:51
Din text greppar mitt hjärta. Du har fångat känslan!
Citera
 
 
#1 Magnus Lindgren 2012-02-08 20:30
Vackert, finstämt och viktigt. :roll:
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information