Dikter

Vintertankar

Jag hör en enstaka fågel

bryta tystnadens rytm

innesluten i kylans

kostym, ibland


Någonstans finns hoppet

och hoppets symboler är

många


En gren som tyngs av snö

men inte bryts

Ett barn som skrattar

trotsande kylans tid

för att åka pulka

Ett ständigt pågående av liv

växlande mellan faser

och uttryck

i tidens ansikte


Hur mycket tyngd

som än vilar i mej

är tyngden ändå inte

som en omöjlighet


Också kylan har en tid

då den bevarar


liv

Kommentarer   

 
#2 Ursula Weichler 2009-03-16 13:08
Sååå vackert! Redan första versen anslår tonen och man får följa en flytande tanke i vemod och glädje, trots kylan. Gillar "ibland", det skiftar förändringen så fint, och den skrattande pulkans trots snor jag med mig och bär genom dagen. Varmt!
Citera
 
 
#1 Harriet Gullin 2009-03-16 13:05
En dikt som inger hopp! :-)
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information