Krönikor

Vinnare i jultävlingen: En julhistoria

Ulf Andersson

Detaljer

Kategori: Krönikor

Publicerad torsdag, 21 december 2006 14:30

Skriven av Ulf Andersson

Träffar: 5441

En julhistoria

Foto: Tuulikki Räisänen

En jul för inte så länge sedan, när Tomten som vanligt var fullt sysselsatt med alla julförberedelser, stod han i sin verkstad och tittade ut över produktionslinjen. Tomteverkstaden gick för högtryck och man hade detta år varit tvungen att ta till arbetskraftsinvandring från Sydpolen, för att hinna färdigställa klapparna innan julafton. 

Denna jul hade sannerligen varit extra stressig för Tomten. Två av renarna, Rudolf och Blixten, hade drabbats av renskav och till råga på allt hade ett allvarligt arbetsmiljöproblem uppdagats på julklappsinslagningsavdelningen. Dålig ventilation ledde till att vissa nissar i samband med inslagning drabbades av utslagning; närmare bestämt förekom vissa inslag av utslag.

Tomteverkstadens skyddsombud stängde omedelbart avdelningen och Tomten fick ytterligare ett problem att belasta sin redan starkt överansträngda hjärna med.

”Ho, ho, ho”, suckade Tomten, ”Nog känns det att man håller på att bli gammal och sliten. Man skulle få trappa ner och fira jul som vanligt folk någon gång!”

”Men vi kan väl beställa en paketresa till jul?” inflikade Tomtemor.

”Men Jesus, Maria och Josef, det är ju precis det jag vill slippa! Posten kan väl ta hand om paketen? De är ju proffs på sådant! Dessutom kostar hela den här organisationen en förmögenhet att driva!”

Plötsligt fick Tomten ett finurligt uttryck i sitt fårade ansikte. Man borde kunna rationalisera arbetet med julen. Leksakerna skulle kunna tillverkas av någon annan och barnen skulle kunna lämna in önskelistor och hämta ut julklappar på bensinstationer och i spelbutiker. Tomten skulle kunna sitta vid skrivbordet på Nordpolen, uppkopplad på Vinternet, och endast övervaka och kontrollera att logistiken fungerar. Verkstaden skulle dessutom kunna drivas med hjälp av svart, eller möjligen grå, arbetskraft.

Sagt och gjort. Nissarna sades upp med kort varsel, eftersom de endast var säsongsarbetare med timanställning hos Tomten. Verkstaden överläts till Tomtemor och sedan skrevs lagfarten på ett bolag på Cayman Islands, som för ändamålet upprättats av Tomten. Julklappar till alla snälla barn beställdes i all hast för att hinna levereras i tid. Dessa leksaker, som var mycket billiga och som beställts hos tvivelaktiga underleverantörer med låga krav på kvalitet, paketerades sedan och lastades i den nyinköpta släden.

Det var vid denna tidpunkt Tomtens samvete började göra sig gällande. Han stod framför sin nya släde, ett illa sammanskruvat hastverk i spolierad fånplatta, och tittade på säckarna med tingeltangel och plastsmäck, som skulle levereras till Postcenter för vidare distribution jorden runt. Kunde han verkligen svika barnen på detta själviska och smått hänsynslösa sätt? Vad hände egentligen med kvalitetssäkringen? Tomtens ansikte antog en färg som var snarlik Rudolfs berömda mule.

Med en sällan skådad beslutsamhet körde Tomten iväg skrotet till Nordpolens Återvinningscentral, startade upp verkstaden, lät montera in en kraftfull ventilationsanläggning och återanställde samtliga nissar. Trots tidigare nämnda man- och renfall, skulle årets jul till varje pris bli precis som tidigare jular. Nya klappar tillverkades och lastades, renarna selades ut och resan började.

Mitt i all iver att spara och rationalisera, hade Tomten glömt vikten av att hålla på traditionerna och de verkligt sanna värderingarna i livet. Julen skulle vara som den alltid varit, punkt slut.

Tomten log igenkännande då han mötte brandbilarna, som liksom tidigare år i full fart var på väg till Anders Petters stuga.

”Jag får ge gubben en brandvarnare i år!” sade Tomten för sig själv, medan han försvann bort mot horisonten med renspannet.