Kåserier
Veckans text: Prinsesstårtan
- Detaljer
- Kategori: Kåserier
- Publicerad fredag, 18 november 2011 08:00
- Skriven av Yvonne Andersson
- Träffar: 675
Jag hade slutat tidigare, och fick en stund att njuta. När sådana stunder uppstår, känns det viktigt att komma på just det rätta sättet att ta vara på denna stund. Förslagen forsade genom mitt huvud, poppade upp och sorterades bort. Jag skulle hinna, men bli stressad. Skulle jag prioritera vill eller borde?
Jag beslutade mig för att cykla hemåt, passera postlådan och köpa drottningsylt och sedan se vad jag skulle hinna och känna för när jag kommit hem. På Konsum gick jag långsamt och kikade mellan hyllorna. Tänkte på vad jag inte behövde och sakteliga började ett förslag forma sig i min hjärna. Jag skulle hinna ta en kopp kaffe och något onyttigt innan jag hämtade dottern på fritids. Att överhuvudtaget en stund kan uppstå innan man hämtar sitt barn kommer sig av att man, om man åker direkt till skolan, skulle hamna mitt i mellanmålet. Bättre då att barnet får äta klart innan jag kommer och stör.
På Konsum fick jag se ett tvåpack med prinsessbakelser. En sådan skulle jag vilja ha! Men varför säljs de i tvåpack? Skänkte singlarna en tanke, hörde för länge sedan på teve om att det är jobbigt för dem att saker och ting säljs i tvåpack, eller familjepack. Nu förstod jag. Jag hade önskat en bit ljuvlig prinsesstårta. Jag köpte tvåpacket.
På cykelturen hem planerade jag stunden. Den som jag sett framför mig hur den skulle infinna sig. Först mala bönorna, räkna mått, brygga kaffet och plocka och fixa medan kaffet rann ner. Tända ljus, Billie Holiday, den vackra koppen, brevsprättaren, reservoarpennan och pappret. Tårtbiten. Njuta!
Nu måste jag njuta. Jag hade klämt in stunden. Jag hade köpt tårtbitarna. Allt uttänkt. Så njut för faan!
Där satt jag först och faktiskt njöt. Medan jag åt den första tårtbiten började jag fundera på vad jag skulle göra med den andra. Jag ville inte lämna några spår efter mig. Så när den första tårtbiten låg och gottade sig i magen, la jag för mig den andra biten och började äta. Försökte njuta, men det var inte gott. Stressen började krypa på. Möljade i mig. Efter en stund skalade jag av det goda gröna, och tänkte i alla fall njuta av det. Svårt. Skrapade ner de generöst tilltagna resterna i soppåsen tillsammans med plastförpackningen – stackars miljö. Knöt raskt igen påsen och på min skyndsamma cykeltur till dotterns skola svängde jag förbi soprummet.
Spårlöst.
© Yvonne Andersson
"Princesstårtan är Veckans text den 18 november 2011
Kommentarer
Tänkvärd liten text, tyckte om den! Vad svårt det kan vara att unna sej utan att få dåligt samvete. Tänk om du sparat den andra tårtbiten till din dotter istället!
Anna
Den är värd minst en tårtbit!
Harriet
RSS-flöde för kommentarer på denna post