Dikter
Veckans text: Förvandling
- Detaljer
- Kategori: Dikter
- Publicerad torsdag, 27 maj 2010 16:00
- Skriven av Alicja Lappalainen
- Träffar: 558
Vägen var sköljd av dagsljus, polerad av hast och brådska,
men hon dröjde vid en mening i den öppna boken:
”världen är det som är fallet.”
Jag kunde inte springa, innesluta henne i min famn,
berätta att de döda ljög om livet för barnet
lyssnande med örat tryckt till stammens yppiga bark.
Fotfäste fick jag under marken där de förkolnade ormbunkarna
vittnade som ett sigill om fossilens slutgiltiga öde.
Plötsligt var hon i min skugga.
Doften av hennes hår blandades med ekot av spruckna kastanjer,
gjorde mig yr.
Jag borde varna henne för min smekande svalka,
i stället sjöng jag fåglarna ut ur boet,
kanske grät jag tyst.
O, vilken frid jag kände under fröjdens yta
då jag lät en droppe falla
där hennes ögonbryn reste sig upp av förvåning
som insektens vingar till en i kådan förstenad flykt.
På avstånd var ett snölandskap avskuggat.
I närbild stod hettan i tunna slöjor
och täckte det oförklarliga bortrövandet
denna mystiska kroppens förvandling
till ett värdefullt smycke vilande runt min hals.
© Alicja Lappalainen
”Förvandling” får Veckans hedersomnämnande den 28 maj 2010
Kommentarer
Kram
Marja-Liisa
RSS-flöde för kommentarer på denna post