Kortprosa

Veckans text: En Julsaga

Yvonne Kristensson

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad fredag, 10 december 2010 11:00

Skriven av Yvonne Kristensson

Träffar: 571

Han visste att hans mamma skulle fråga honom vad han önskade sig i julklapp. Även om de inte hade några pengar att köpa något för. Det hade de aldrig haft någon gång i hans sexåriga liv. Men hon sa ändå samma sak varje gång det närmade sig jul: ”Du måste önska dig något fint i julklapp, för i år kanske tomten hittar hit”. Jonas hade aldrig sett tomten. Tomten hade än så länge lyckats undvika deras lilla fallfärdiga stuga i skogskanten när han varit ute på sina julklappsrundor. Tydligen kände mamma till tomten, för hon påstod att han var snäll. Att han brukade dela ut julklappar till alla snälla barn. Frågan var bara varför han aldrig hade kommit till Jonas med julklappar. Visste han inte var Jonas bodde. Eller kunde det vara så hemskt att tomten faktiskt inte tyckte att Jonas förtjänade någon julklapp. Eftersom han inte var ett snällt barn…

Jonas brukade fundera på det innan han skulle sova. Men han blev alltid så ledsen när han tänkte på att han förmodligen var ett elakt barn. Det brukade sluta med att han grät sig till sömns. Fast tyst, så han inte väckte mamma. Jonas hade alltid slitna kläder på sig som andra människor hade gett till hans mamma när de inte längre ville ha dem. Han klagade aldrig på maten, de gånger de hade något att äta. Nej, han kunde faktiskt inte förstå varför han skulle vara värre än alla andra barn som fick julklappar.

Jonas hade en hemlig önskan som han haft i många år. Men han hade aldrig sagt det till mamma. Han visste att hon bara skulle skratta och skaka på huvudet åt hans dröm. Han ville ha en hund med snälla bruna ögon och lurvig svans som kunde ligga i hans säng på kvällarna. Inte en liten hundvalp, utan en stor hund med mycket päls och stora tassar. Jonas hade sett en sån hund en gång för länge sedan när de varit i stan. Hans mamma hade sagt att det var en New Foundland. Den hade tittat så snällt på honom och viftat på sin stora yviga svans så att det blåste i hans ansikte av vinddraget. Jonas tyckte att den liknade en stor nallebjörn. Han ville mer än allt annat ha en sån fin hund.

En dag när doktorn varit på besök hos Jonas och hans mamma hittade han en konstig liten hopknycklad lapp i sin ficka. Han hade stoppat ner handen i rockfickan för att leta upp sin älskade pipa och dra några njutningsfulla bloss på vägen hem. På vägen upp följde lappen med och nu vecklade han ut den och läste förvånat de få orden som stod på den smutsiga papperslappen. Fundersamt vek han ihop den igen och la tillbaka den i fickan på sin grå rock.

Hela julaftonen gick och den var precis som alla andra julaftnar hade varit. Förutom att Jonas hade fått tre stycken ischoklad i färggranna formar som han försiktigt satt på ett fat vid sin säng. Han skulle spara dem länge och bara slicka lite på dem ibland. Ett konstigt raspande läte störde hans funderingar. Det lät som det kom från dörren. Jonas tittade tveksamt på dörren och slängde sedan en hastig blick ut genom fönstret där snöflingorna sakta dalade ner i mörkret. När han öppnade dörren sprang en stor hund med en liten släde efter sig in i stugan och skakade snön ur pälsen. Den viftade glatt på svansen. På lappen som hängde runt hans hals läste Jonas mamma: ”Hej Jonas, jag heter Jippie och jag är din hund. God jul, önskar tomten”.

I ett annat hus satt doktorn med benen i kors framför den varma brasan och sov. På golvet låg lappen som legat i hans ficka. Någon hade skrivit med spretiga bokstäver: ”Snela tåmtten, kann jag Jonas få et enda packet, en nalebiörnshund. Ja er et snelt barn.”

I stugan satt Jonas med armarna om Jippies hals. Tårarna rann över hans bleka kinder av glädje. Hans mamma tittade förundrat på den lilla släden som var gjord som en liten urholkad stol, fodrad med varmaste ull och perfekt formad efter Jonas förlamade ben. I selen runt Jippies hals hängde en liten klocka som ständigt skulle tala om för mamma var hunden och pojken befann sig.

Den kvällen tittade Jonas länge på Jippie, som låg vid hans fötter och sov, och han viskade ut i mörkret: ”Tack snälla tomten för att du tog dig tid att leta upp mitt hus och för att du sparade en julklapp till mig. Jag har väntat i sex år, men det gör ingenting. Jippie är den finaste julklapp jag någonsin fått!”

© Yvonne Kristensson

”En Julsaga” är Veckans text den 10 december 2010