Kortprosa

Veckans text: Det var så tyst

tystHan satt på den ena köksstolen. Den bruna pinnstol som han alltid sett som sin. 

Hon hade aldrig märkt att någon annan någonsin satt sig på den platsen. 

Hans huvud låg lutat mot den röd- och blåblommiga vaxduken, lite snett vilande på den vänstra kinden. Högra handens fingrar omslöt en halväten leverpastejmacka med inlagd färsk gurka.

Jag kunde se tandavtrycken i mackan efter ett par stora tuggor. Bredvid smörgåsen stod en stor frukostkopp i engelskt blåvitt porslin. Lite bärnstensfärgat te syntes på botten. 

Allt var helt stilla och tyst. Jag hörde en fluga surra i fönstret. Den försökte förgäves ta sig ut i friheten. Han skulle aldrig vakna mer.

 

© Ethel Hedström ”Det var så tyst” är Veckans text den 14 oktober 2011

Kommentarer   

 
#4 Ethel Hedström 2011-10-16 09:52
TACK! Så roligt och oväntat :lol: !
Citera
 
 
#3 Ethel Hedström 2011-10-13 21:09
Tack så mycket Yvonne och Bengt för era fina kommentarer. Det värmer i hjärtat.
Citera
 
 
#2 Bengt Hannu 2011-10-13 20:35
Det går en fridfull balsamvind över rummet och du kan nästan höra en knappnål falla, så tyst är det. Atmosfären är av skiraste kavalité. Snyggt.
Citera
 
 
#1 Yvonne Andersson 2011-10-13 19:10
Oj! För ett ögonblick undrade jag om det var flugan eller mannen som dött.
Du bygger upp en sådan rogivande stämning, jag invaggas i villfarelsen att allt är fridsamt, att jag sedan inte kan förstå att han verkligen är död.

Mycket bra skrivet - och gripande sorgligt. En extra fin detalj, tycker jag är, att "Hon...aldrig märkt att någon annan någonsin satt sig på den platsen." Det gör, när texten nått sitt slut, det hela ännu mer ödesmättat.
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information