Noveller

Veckans hedersomnämnande: Kallt som i helvetet

Katrina Mann

Detaljer

Kategori: Noveller

Publicerad tisdag, 17 april 2007 16:00

Skriven av Katrina Mann

Träffar: 2393

Kallt som i helvetet

Billy är 15 år och vill vara coolaste grabben i skolan. Samtidigt brinner hans kropp av en längtan som fläckar lakanen om natten.

”och låt oss förlåta dem som står i skuld till oss.”

Billy såg hur mamma knöt sina knäppta händer hårt, så att fingrarna vitnade.

”I faderns, sonens och den helige andes namn. Amen.”

Prästen tystnade med nedböjd huvud och stod alldeles stilla. Han lyfte sakta sin skarpa blick, tittade ut över den glesa församlingen och gav tecken åt dem att resa sig. Billy suckade knappt hörbart och sneglade försiktigt under lugg tvärs över kyrkogången. Där hade Frida precis rest sig och dragit ner mössan över det ljusa hårsvallet. Hennes kinder var lite röda och läpparna fnasiga av vinterkyla. Det var kallt i kyrkan och predikan hade varat ovanligt länge. Den som var syndig skulle brinna i helvetet och det var ingen hejd på allt som tycktes vara syndigt. Billy var trött på allt tjat om synd. Han kände en allt större längtan efter att få släppa loss tonårshormonerna som sprattlade i den gängliga pojkkroppen. Frida var söt och lockande, han mindes med en rysning av vällust hur hon såg ut i baddräkt på konfirmandlägret i somras. Sen dess hade han ofta drömt om henne och alldeles särskilt om de mjuka utbuktningarna på framsidan av baddräkten.
 

Billy gick långsamt efter mamma ut ur kyrkan. Mamma skred fram med rak rygg, den perfekta hårknuten vilade mot hennes strama nacke och käklinjen var spänd. Hon var helt svartklädd i knälång rak yllekjol, tjock vadderad kappa, grova skor och hatt. Till och med glasögonbågarna var sorgsvarta. Billy visste hur hon led av de andras blickar, en del medlidande, andra föraktfulla och överlägsna. Mamma hade varit församlingens klippa i många år, ledamot i kyrkorådet, den som ordnade basarer, kyrkkaffe och syföreningsauktioner mm. För fem månader sen rasade hennes trygga liv. Det var då Billys pappa blev hämtad ute på ön hos sin älskarinna. Ö-Britta hade med panik i rösten ringt och begärt ut läkare då Billys pappa mycket olägligt drabbats av sjukdom. Han dog senare på kvällen efter att aldrig ha återfått medvetandet och redan innan han drog sin sista suck var historien ute på byn, telefonerna gick varma.
 

Billys pappa var en aktad affärsman och Ö-Britta var definitivt ö-känd för att vara mer än villig att bjuda in diverse karlar till sin konstnärslya på den lilla ön. Billy kände mycket väl till ryktena om Ö-Britta. Det var sällan hon visade sig i byn men en gång i början på sommaren hade han sett henne på Posten. Hon hade flammande rött hår och bar en lång färgglad kjol som svängde lustigt där hon gick med gungande höfter. Linnet var figurnära och det syntes tydligt att hon var utan BH. Billy hade svårt att inte stirra. Ö-Britta hade stannat utanför affären och skojat och skrattat med några äldre män som satt där på en bänk.

”Hallå, Britta! Är det ensamt på ön?”

”Jag har fullt upp med att freda mig från alla konstintresserade karlar. Snart får jag inhägna hela ön för att få jobba ostört” skrattade Ö-Britta med ett leende som gick från öra till öra och okynnigt glittrande ögon.

Männen sträckte sina krumma ryggar och blåste upp bröstkorgarna.
 

På pappas begravning hade Billy pratat med sin äldre kusin Jerker.

”Din mamma är en isbit, inte konstigt att farbror Valle letade reda på en varmare kvinna.” Jerker kastade en föraktfull blick åt änkans håll. Billys mamma pratade ofta om synd, nakna bröst var synd men Billy visste inte riktigt varför. I båthuset, som var pappas favoritplats, hade man hittat tidningar som fått mamma att häftigt dra efter andan och skynda sig ut. Det hade hänt att Billys pappa varit ute med ekan och fiskat till långt in på nätterna, ibland kom han inte alls hem. Billy tyckte om att vara med pappa och fiska, men i båthuset hade pappa helst varit ensam.

”Men visst var det väl syndigt att ha en älskarinna?” Ordet smakade illa och Billy gjorde en grimas. Han tittade bedjande på Jerker som ryckte på axlarna och teg.
 

Några dagar efter gudstjänsten lämnade Billy en hopvikt lapp till Frida i skolkorridoren. Han skyndade iväg mot klassrummet utan att se sig om. På lördag förmiddag stod han med moppen utanför kiosken och höll utkik. Han var spänd i kroppen av förväntan, hoppet böljade fram och tillbaka. Frida var lite sen men han såg henne på långt håll där hon cyklade långsamt i halkan. Det var inte så mycket snö, men minusgrader och isfläckar på vägen. Frida vinkade glatt åt Billy och cykeln vinglade till. Hon hade ett rött pannband och de ljusa lockarna fladdrade i vinddraget.

”Hej” sa Billy lågt när hon försiktigt stannade framför honom. Det hettade i kinderna och han kunde omöjligt möta hennes pigga blick.

”Vad ska vi göra i båthuset?”. Frida lät nyfiken.

”Jag ville bara visa dig, det är ganska mysigt där. Men om du hellre vill göra nåt annat så är det okey.”

”Jo, jag vill jättegärna se båthuset. Det har ju pratats en massa om det sen din pappa dog och om du vill visa mig så hänger jag med. Fast jag måste nog få åka med dig på moppen, det är lite jobbigt att cykla i halkan.”

Billys hjärta gjorde en volt. Frida ville sitta bakom honom på moppen! Wow! Coolt! Med Fridas armar hårt lindade runt midjan fräste Billy iväg ner för backen mot Abborrsjön.
 

Pappas båthus låg längst bort i slutet av en rad på fem små båthus i varierande skick. Pappas var betydligt finare än de andra, vitmålat med gröna fönsterluckor och en liten veranda över vattnet. Den sista biten fick de leda moppen eftersom det var isigt på vägen. Fiskesäsongen var över och nu låg båtarna i sina hus och väntade på våren. Sjön var tunt isbelagd med ett par öppna vakar vid åns utlopp. Förra vintern hade två fiskare drunknat där ute. Billy låste upp dörren till båthuset och trevade efter strömbrytaren till vänster innanför dörren. Han tände en enkel glödlampa i taket som lyste med ett vasst sken. Ekan låg uppdragen i båthuset med skrovet i vatten.