Noveller

Varmt och kallt

Inger IMSE Segerstedt

Detaljer

Kategori: Noveller

Publicerad måndag, 26 mars 2007 10:15

Skriven av Inger IMSE Segerstedt

Träffar: 2545

Varmt och kallt

Äntligen är den förbannade sommaren slut, tänker Solvej när hon drar upp rullgardinen och blickar ut över sin trädgård. Dom mörka molnen är tunga av regn.

Hon nynnar nöjt när hon går ut i köket och startar kaffebryggen. Med raggsockor på fötterna kliver hon i de stora stövlarna, drar morgonrocken tätare runt kroppen och stegar ut efter tidningen.

Luften känns klar och ren och hon tar ett djupt andetag. Solvej funderar allvarligt på att sätta sig ner på trappan med morgonkaffet, så ljuvligt känns det att hösten kommit, men hon besinnar sig och kliver in i det hemtrevliga lilla köket. Solvej har aldrig gillat sol och värme så hennes namn är rena hånet. Men inte kunde ju hennes föräldrar veta att hon skulle utvecklas till en höst och vintermänniska. Må dom vila i frid.  Det är inte så många som blir så renodlade vintermänniskor som Solvej, i alla fall känner hon då inte en enda. Nästan alla i hennes omgivning gillar sol och värme och tar alla tillfällen att resa till riktigt varma ställen. Att dom bara kan, tänker Solvej, nu när det varit så ovanligt varma somrar här hemma så har ju skogen varit hennes räddning. Resten av byn har antagligen bott nere vid Tjärnen och badat och utsatt kroppen för solens heta strålar. Hon har då varit ensam i skogen och det har passat henne fint.

Skogen är hennes favoritplats oavsett årstid. Nu när hösten äntligen kommit så är det så vacker så hon blir rent lyrisk, ja nästan religiös.

Hon tar itu med dagens bestyr, det är en del att göra när en ledig arbetsdag infinner sig. Hon längtar efter de två semesterveckor som hon sparat till svamp och lingonplockning.

Tystnaden bryts av att postbilen passerar nere på vägen och Solvej går för att hämta posten. Antagligen bara reklam, tänker hon. Men se nu hade hon fel för det låg ett stort och rätt tjockt brev i hennes buckliga låda.

Fundersamt läste hon på stämpeln i övre vänstra hörnet: Advokatbyrå, Fridh & Boberg Väl inne i köket igen så sprättade hon upp kuvertet och började läsa.

Till fröken Solvej Svensson för kännedom

Som ensam arvtagare efter framlidna Cajsa Svensson översänder vi härmed gåvobrev och särskilda villkor från C. Svenssons testamente.

 Egendomarna Larsbacka 2:33 och Villa Cajsa, Alcudia på Mallorca, med inventarier samt övriga tillgångar till ett värde av 4,8 miljoner kronor får endast komma frö. Svensson till godo om följande villkor uppfylls.

Frö. Svensson skall nyttja egendomen på Mallorca minst 1 år i sträck innan Överlåtelse kan ske. Uppfylls inte kraven tillfaller alla tillgångar till De blindas förening.

Solvej flämtar högt och reser sig så häftigt att kaffekoppen välter.

– Vilken jävla kärring… utbrister hon och viftar med brevet...

– Typiskt faster Cajsa, hennes sinne för humor är ju helt sjuk!

När Solvej lugnat sig lite så läser hon brevet en gång till och inser att hon inte har något val, hon kommer att måsta svettas för att få pengarna. Ilsket slänger hon på sig jackan och stegar ut i skogen, en lång promenad bland granar och tallar är vad hon behöver, inget annat kan lugna Solvej just nu. Hon går och går samtidigt som hon svär högt över sin fasters skämtlynne.

Faster Cajsas upptåg har alltid väckt känslor i släkten och alltid gett upphov till livliga diskussioner på släktkalasen. Numera hålls inga sådana kalas av den enkla anledningen att det bara är Solvej kvar. Lite dåligt samvete gnagde i Solvej när hon tänkte på de sporadiska besöken hos sin enda släkting. Till hennes tröst kan sägas att fastern inte precis uppmuntrat till sällskap.

Detta kändes som ett straff i alla fall, ett helt år i värmen... hennes bekanta och arbetskamrater skulle förmodligen skratta ihjäl sig.

De kommande veckorna blev absolut hennes värsta. När beslutet om att genomlida ett år på Mallorca, väl var taget så var det ju en massa praktiska saker som måste lösas. Den vackra hösten gick henne nästan spårlöst förbi.

Enligt fasterns sista vilja så skulle flytten till Villa Cajsa verkställas inom en månad efter begravningen.

Sista kvällen innan avresan satt Solvej trött och tung på sin stol och blickade ut över den frostnupna trädgården. Åh vad jag kommer att sakna detta, suckade hon.

Allt praktiskt hade löst sig bättre än hon hade kunnat hoppas. En arbetskamrat som snart skulle gå i pension skulle sköta huset och när hon förklarade omständigheterna för chefen så beviljades hon tjänstledigt i sex månader på studs och med chans om förlängning. Ja, ja mer betydelsefull var man tydligen inte, suckade hon.