Dikter

Varför, varför

varforvarför, varför

är det så svårt att ge den man älskar fri

kärlek borde vara att låta

den älskade gå sin egen väg

 

hur ska vi kunna mötas

och glädjas över mötet

om vi aldrig skiljs åt

med frid och tillit i vårt hjärta

ha tillit till att om detta är kärlek

då kommer era själar att mötas igen

till dess min vän

upplev livet och alla dess möjligheter

här, nu och för alltid

 

dina ögon betraktar mig

men ser du egentligen annat

än mitt röda hår och min trubbiga näsa

finner du dig själv

i mina ögons djupa bottnar

eller ser du spår av min själs innersta väsen

är jag en reflektion av din skugga

liksom du återspeglar mitt inre mörker

det mörker som jag gör allt för att slippa erkänna

 

försvinn ur min åsyn

så jag slipper exponeras för mina brister

hjälper du mig att acceptera

det jag tycker är outhärdligt hos dig

så att jag kan komma till ro med det hos mig

 

när jag berättar för dig

om mina känslor

för att jag vill att du ska förstå

är det då mig

jag talar till

för att jag bättre ska förstå mig själv

när jag försöker lära mig älska ditt sätt

att uttrycka dig själv på

är det mig själv jag börjar känna kärlek till

Kommentarer   

 
#1 Anette Rosenberg 2010-10-14 02:00
Kristin, vilken fin inledning på din text. Sedan tyckte jag också mycket om orden "min själs upplysta klarsyn", fint!
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information