Dikter

Våren

Är det ljus som blåser i ett axon

spänner dendriter och forsar fram

en doft av hästhovsörter?

Bakom ögonlocket

finns inga färger, inga ting

en form ur tomma intet

ber hjälplöst språket om ett namn

innan den vänder

till damm och aska åter.

Vad får oss då att tro på cellens fasthet

blommornas mångfald

vårens da capo?

Barnet beskådar allt men bryr sig inte

om tidens bråddjupa fall

Sträcker ut tungan och tar en stjärna tillfånga

medan du endast känner malörtens beska smak

när en annan rastlös väger om kvällen

sina tankar mot en enkel handling.

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information