Dikter

Varde ljus

vardedu sa varde ljus

och rädslan för ljuset

fick min själ att krympa

som en skrumpnande frukt

 

rädslans grund

var att se sveket mot mig själv

att veckla ut min själ

och sedan inte våga stå upp

och vara uttrycket inför alla de andra

 

rädslan att inte duga

så som jag faktiskt var

är

stänger min själ

och tillsluter porten med dubbla lås

och låter kristallfloden sippra ut

 

droppe för droppe töms mitt hjärta

på sitt elixir

när inte ljuset når in genom porten

av stelnade känslor och förtorkad glädje

 

elixiret sipprar ut

och omvandlas till bittra ord

gälla skrikiga toner

strömmar upp ur min strupe

och bildar anklagelser

smädelser och hån

manipulation och spel är priset

för att slippa se sveket

 

krig och förtryck följer i dess spår

hur till vad nytta silas

detta underbara elixir

genom mitt förhärdade hjärtas filter

av rädsla, sorg och vekhet

Kommentarer   

 
#1 Anette Rosenberg 2010-10-15 02:00
Kristin, tänkvärt och magiskt!
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information