Kortprosa

Vara gift med Jesus

Anna Leijonhielm

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad onsdag, 30 november 2011 10:00

Skriven av Anna Leijonhielm

Träffar: 129

Jag vet inte vem som har rätt eller fel. Förmodligen är det ingen av oss. Våra gräl kan ta dagar. Vad som en gång utlöste det hela blir ganska oväsentligt. Det väsentliga är känslan att -nä du, inte tänker jag ge mej.

För om jag ger mej, vad finns då kvar?

Ibland tappar jag allt jag håller i. Mina händer lyder mej inte. Disken hamnar i skärvor på golvet och orden, tala inte om dom. Dom vill inte längre. Framför mej ligger en avgrund, ett stort svart tomrum omger mej och fyller mej med fasa. Tomheten har funnits inom mej så länge jag kan minnas.

Finns jag?

Om jag frågade min man det, skulle han förmodligen skratta sitt lite trötta och uppgivna skratt. 

– Skulle du inte finnas, herregud kvinna, vad tror du om dej själv!

Ja, det kanske är så, jag förminskar mej själv, förminskar mej och tänker på mej själv som offer. Det är lättast så, jag tror det, betydligt lättare än motsatsen.

För att nu ändå försöka fokusera på våra konflikter, kanske kan det vara till hjälp om jag tar ett exempel. Jag önskar jag kunde få problematiken tydlig och begriplig men det är svårt att ringa in den.

Det kan räcka med att min man kommer hem från arbetet och säger något i stil med: 

– Fy fan, vilken dag. Eller också säger han ingenting och bara sjunker ner på en stol vid köksbordet utan att ta av sej jackan. Det är hans blotta åsyn som jag inte står ut med, att han ser ut som han gör när han sitter där på köksstolen.