Dikter

Vår vid vatten

Storsjövikens vatten andas

dyning efter dyning vältrar,

vattensuckar, vattenandas

väsande mot strandens ävja

och dess unkna lukt av multnad.


Vita flagor virveldansar

över vattnets glitteryta

tossade av västanvinden

vattenfåglar, skrattefåglar

skriande i vårvindsyra.


Källan söker vant sitt utlopp

kvillrar jublande av lycka

när den hittar till sin frihet

slipper markens hårda famntag

och får svepas med de andra.


Sothönshönor ilsket spikar

kryssande bland vassens ruggar

medan rördroms flaskblåstoner

ekar ihåligt och dystert

i det svala vårkvällsljuset.


Barnet lyssnar, ser och känner

håret flaxande i vinden

talar viskande till hunden

om sitt hemligaste ställe

det som ingen annan känner


där en sten får liv i mörker

höjer sig på silverpålar

sprider trollska månestrålar

låter småfolket inunder

spela skönt på silverflöjter.


Kommentarer   

 
#3 Harriet Gullin 2009-04-23 19:22
Håller med föregående talarinnor :-)
Citera
 
 
#2 Anette Rosenberg 2009-04-23 02:19
Å, vilken fin text. Mycket bra skrivet.
Citera
 
 
#1 Ursula Weichler 2009-04-22 21:38
Vilken saga! Helt hänförd är jag. Så vackert språk, väldigt fina metaforer och så förstärks känslan av en del allitterationer .
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information