Dikter
- Detaljer
- Kategori: Dikter
- Publicerad onsdag, 03 mars 2010 13:00
- Skriven av Marie-Louise Rydén
- Träffar: 572
Väntar jag i ovisshet
Som en het andedräkt mot min kind
kommer den upplevda känslan tillbaka
tanken på dået får min hud att glöda
min mun att le och mina händer att vilja ta
Vanmakten tar överhanden och ett
stort tomrum stänger snabbt den
lyckliga tanken
som en övergiven fågelunge
väntar jag i ovisshet
Dagarna kommer och går, livet står
ändå stilla
Ingen morgondag fylls med glädje
djupt i mitt bröst kvider en brännande
smärta
Molnen är snabba och mörka, en
dyster tid väntar
känslan av att vara, men ändå inte,
är förbryllande och förtvivlande
det finns ingen närhet i nuet
Återspeglande, som en reflektion,
försöker jag frammana bilder
av dig i vila och stillhet
mina blickar i dina ögon, ett försök
att förmedla ett budskap
Det nådde dig inte, eller gjorde det?
En smekning av din hand över min kind
jag sluter mina ögon vid tanken
och känner en stor sorg
Jag lyssnar till din röst som säger saker
jag förstår, men tar inte till mig
mina tankar svävar till de ögonblick
av lycka jag nyss känt
jag vill inte veta, jag vill inte höra
Jag skulle vilja vara, men är ej mer.
Gud give att det svarta, tomma inom mig
fylldes av kärlek och glädje på nytt
att jag också kunde ge av min värme och
min, nu inom mig, frusna, längtan
Jag väntar, väntar förgäves på
ett tecken att du finns för mig
molande tankar förtär glöden
långsamt, långsamt
går jag sönder
© Marie-Louise Rydén
Kommentarer
Ett enda stort "Varför?" Hur kan det komma sig att det som är stor lycka för en inte betyder något för den andre? Har aldrig begripit det. Du har skildrat detta så fint.
RSS-flöde för kommentarer på denna post