Vanlig kväll

Klockan är åtta och det är mörkt ute, som det brukar vara klockan åtta i november. Därför syns figurerna i det upplysta fönstret mycket tydligt. Rummet som syns genom fönstret är ett kök. Vid spisen står en kvinna iförd en klänning av något mjukt, stretchigt, men ändå ganska elegant material. Över klänningen har hon ett förkläde och hon håller en slev i ena handen. Håret är klippt i en jämn pagefrisyr och hon bär glasögon med bågar vars färg gör sig fint ihop med hårets nötbruna nyans. Vid köksbordet sitter en man. Han har ett halvfullt vinglas framför sig på bordet och bredvid glaset står en laptop på vars skärm mannens ögon är riktade.

–Måste du dricka före maten? frågar kvinnan med en lätt förebrående ton.

–Vadå? Det är bara lite matlagningsvin, svarar mannen.

–I så fall kan du väl hjälpa till med något, säger kvinnan.

Hon har haft en tuff dag på jobbet. Hon vaknade med migrän i morse men hade verkligen inte tid att stanna hemma, och huvudvärken har hållit i sig hela dagen. Fast det var fredag så fick de inget fredagsfika, det kanske i och för sig var lika bra det eftersom hon ju faktiskt försöker komma i form igen efter veckan i Bulgarien under barnens höstlov. Klagomål och inte en enda komplimang, hon tänker att det egentligen borde vara förbjudet att klaga på universitetets administratörer för det är väl ändå inte deras fel att datorerna aldrig funkar som de ska och att lärarna alltid är ute i sista stund med sina ärenden. Men självklart är det hon och hennes närmsta kollegor som alltid får ta smällen. Alltid.

–Jag tycker Johan kan hjälpa till med att duka, säger mannen. Han behöver lära sig att ta ansvar.

–Jo, kanske det men nu håller han på med ett viktigt skolarbete om vattentillgången i Sudan. Han måste nog arbeta med det just nu.

–Tror du verkligen att han sysslar med det en fredagskväll? Klockan åtta? Jag tror snarare han sitter och spelar dataspel eller chattar. Jag tycker inte riktigt om att han har en egen dator nu, vi har inte ordentlig koll på vad han sysslar med.

–Jag litar på honom. Dessutom behöver han verkligen en egen dator nu när han går på gymnasiet. Vad skulle han annars göra, du sitter ju alltid framför den där.

Hon nickar mot laptopen innan hon vänder sig mot spisen för att hälla ner pastan i det kokande vattnet.

–Mamma, vad blir det för mat?

En pojke i tioårsåldern kommer in i köket.

–Pasta och lövbiffsås, svarar mamman.

–Fan, jag som var hungrig, stönar pojken.

–Vad säger du? Pappan har höjt rösten och till och med slitit blicken från datorskärmen. För det första, du tycker om den här maten. För det andra, så svär inte du och för det fjärde så vill jag inte höra den där tonen igen. Annars blir det avdrag på veckopengen. Fattar du?