Kortprosa

Väninnor

vaninnorDet är en tidig augustimorgon och jag tar mig för huvudet.

Skit just det, jag ramlade ordentligt ner i ett dike igår. Fasen, fram med spegeln. Herregud vad jag ser ut. ett stort skrapsår över hela kinden! Och jag som ska på 30-årsfest ikväll. Varför gör jag alltid samma misstag?

Skulle ju bara dricka ett glas vin igår med grannarna Eva och Arne, men så blev det alltså inte. Minst en flaska vin och sent blev det sent också. Känner ångesten sakta komma krypande, fy. Ja ja, gjort är gjort och nu är det bara ta tjuren vid hornen och försöka ladda om batterierna. Tur att present med mera är fixat i alla fall. Men hur ska jag fixa ansiktet? Ser ju ut som jag har gått femton ronder med en proffsboxare.

Kvällen var väldigt rolig – vi dansade och skrattade sen kom Roine – en annan granne som är gift och har tre barn men väldigt förtjust i mig. Jag var inte sen heller att retas med honom. Lite uppvaktning är ju aldrig fel eller…hm. Jo egentligen tycker jag ju det i detta fallet, gifta män är förbjuden frukt. På småtimmarna när jag var ute för att tömma blåsan och satt mig så fint på huk kände jag bara ett par stora händer runt mina bröst. Jag vände mig hastigt om och där var han, Roine alltså. I förskräckelsen tappade jag balansen, inte var det för att jag druckit för mycket vin inte, och drog ner i diket framåtstupa. Där hade Arne för bara någon dag sedan klippt ner buskarna som stod upp som bambuspjut och givetvis rev de upp hela mitt ansikte.

Roine kom ned med handen och sade:

– Kom ska jag dra upp dig.

– Nej är du dum eller? Jag har ju precis ramlat ner och har ont i hela kroppen.

– Kom igen nu, kom så har vi lite mysigt här uppe.

Jag gav honom en aggressiv blick och kröp ner till min husvagn. Karlar!

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information