Noveller

Annmarie Forsell Nilsson

Detaljer

Kategori: Noveller

Publicerad onsdag, 13 maj 2009 08:00

Skriven av Annmarie Forsell Nilsson

Träffar: 1621

Vägen framåt I

Jonas öppnar en öl. Medelåldern närmar sig, suckar han fram. Utan jobb och framtid. Sjunker ner i fåtöljen och sträcker ut benen så att de nuddar mattkanten. Tar en djup klunk medan han stirrar framför sig. Rummet sluter sig runt honom. Han andas tungt. Det är nästan som ett fängelse. Två svanar flyger utanför fönstret upp mot skyn.

Jonas slumrar till och drömmer.

Sofia och Jonas är på väg till skolan. Sofia skrattar mycket när de går tillsammans. Hon är snabb och läser redan. Jonas tycker att hon är smart. Han kan inte läsa än och det går sakta framåt med läsningen. Något läshuvud har du inte, sa mamma, lärare och kompisar. Jonas stavar sig bokstav för bokstav genom första läseboken. En dag visar han stolt upp sin första lånebok från skolans bibliotek. Jonas slår upp boken och fastnar med blicken på en bild. Han utforskar varje kontur, de olika färgerna, molnens höjd och personerna. Han är fascinerad och kan inte släppa bilden. Han gömmer boken under kudden, ifall han vaknar och vill titta i den.

Klockan slår sex. Jonas ställer stekpannan på spisen. Går in i vardagsrummet och sätter sig framför TV:n. Vad är det för mening med att man kämpar, tänker Jonas. Nu har man fått sparken också.

Han böjer sig fram snabbt. Tar tag i armstödet och häver sig upp ur stolen. Det osar och luktar bränt i hela rummet. Stekpannan glöder av värmen från plattan. Av med stekpannan. På med en kastrull med vatten. En kopp te får vara nog i kväll.

Solstrålarna sticker honom i ögonen. Jonas slänger täcket åt sidan och går ut i köket. Ölburkarna ligger på diskbänken. En del är halvdruckna och andra är inte ens öppnade. Svårmodet öppnar sig mer och mer. Krig, tortyr, bränder, olyckor allt forsar in i hans hjärta. Att söka jobb är inte något han tänker på. Visserligen har han varit till arbetsförmedlingen. Där har de bara skakat på axlarna åt honom. Inget jobb ledigt för honom.

Då faller hans blick på en målning i hallen. En kvinna tittar från tavlan rakt mot honom. Ögonen vill honom något. Han går fram och stryker handen över tavlan. Den får liv inför hans blickar och det börjar pirra i maggropen. Vilken underbar tavla, tänker han.

Jonas letar efter väskan. Hittar den i ett hörn och öppnar den. I den ligger ett staffli och penslar. Gröna, svarta, blå och andra färger ligger i botten på väskan. Han klämmer på dem med tummen och pekfingret. De är hårda, torra och utan någon färglukt. Jonas slänger färgerna åt sidan och går ut i köket. Så ändrar han sig, tar på sig jackan och går ut på torget. Nu ska han köpa färg.

Ute på torget är torghandeln i full gång. Röda tomater, gröna äpplen, apelsiner, gurkor och paprikor i olika färger lyser från ett stånd. Ståndet bredvid visar upp alla vårens blommor. Köerna ringlar sig fram till kassorna. I solen sitter gubbarna i mörka kläder på bänkarna och diskuterar. Jonas går mellan parkbänkarna och stånden.

Vad tror han egentligen? Inte är målning något som han kan börja med. Det är bara en dröm som han har. Han försöker fästa blicken i alla människor som rör sig omkring honom. Vänder och går in på caféet som ligger på torget. Han slår sig ner vid ett bord nära fönstret.

Närvaron av en person alldeles intill honom känns stark. Han lyfter blicken. En kvinna runt 30, brunett och med ett fint leende står några steg bort. Hon tittar nyfiket på Jonas.

– Får jag slå mig ner? säger hon.
– Visst, säger Jonas och sträcker på ryggen.

Hon beställer in en kopp kaffe och drar den ena armen ut ur jackan. Den andra armen följer efter och sedan hänger hon jackan över stolsryggen. Den är mörkt blå och den gnistrar i ögonen på Jonas.

– Vilken underbar blå färg, utbrister Jonas.
– Är du intresserad av färger? Viktoria tittar roat på Jonas.
– Jag var på väg för att köpa färg till en tavla men ångrade mig.
– Vi kan gå tillsammans.

***

Jonas plockar upp en färg i taget med mjuka fingrar och lägger dem på köksbordet. Börjar med de mörkaste färgerna. I slutet på raden ligger en krämvit färg. Staffliet kommer fram. Tar penseln och målar med stora penseldrag.

Tavlan utstrålar ett virrvarr. Likt en kosmisk jordglob som rör sig i ett stort mörker. Jonas panna är blöt av svett och en droppe faller ner på penseln.

De följande dagarna och nätterna står han framför staffliet ända tills armen värker av trötthet. Han sjunker ner i stolen. Sömnen tar tag i honom. Han vaknar ofta med ett ryck och sträcker sig åter efter penseln och målar nya tavlor. Rummet doftar av färger blandat med sopor och gamla matrester. Disken på köksbänken blir högre och högre. Skjortan luktar svett och gamla färgfläckar försvinner in i tyget.