Dikter

Vågar jag

vagaOm jag vill stå ensam

utan viljor som strömmar och slukar min energi

om jag väljer stänga mig ute

tacka nej

vågar jag då lita till mitt minne

att jag hör

att jag ser

vågar jag då låta tanken löpa fritt

ge den chansen att i galopp forsa fram ur nipans rostiga fradga

och i blint raseri låta tanken snubbla över nässlorna i dikesrenen

in och ut och bort genom snårskogens vildvuxna granfällen

och vågar jag då också lita till

att jag finns

 

© Anette Rosenberg

Kommentarer   

 
#4 Anette Rosenberg 2011-08-25 18:18
Yvonne, Annmarie och Ethel, roligt att få så fin respons på min text. TACK!
Citera
 
 
#3 Ethel Hedström 2011-08-23 19:58
Håller med Yvonne och Annmarie, verkligt bra skrivet och jag känner också igen mig.

Jag för min egen del känner att det inte så lätt gjort att våga stänga sig ute. Men jag vill!

Fint, Anette!
Citera
 
 
#2 Annmarie Forsell Nilsson 2011-08-23 18:11
Anette, fint skrivet. Visst vågar vi lita på att vi finns. Låt tankarna fara, de är aldrig fel. Låt det gömda komma fram, vi är.
Annmarie
Citera
 
 
#1 Yvonne Andersson 2011-08-22 23:34
Mycket bra, Anette! Jag läser din dikt i två dimnensioner: 1) Jag känner dina raders känslor i mig, och känner igen mig! 2) Orden i sig gör att hela dikten står för sig med dem; jag gillar hur orden rinner genom min läsande mun, hoppar och sliter, tuggar och bänder. Det är vackert, det är brutalt. Ja! Anette! Du vågar lita till att du finns!
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information