Dikter

Vad kan jag göra?

 vad kanReflektion vid ett Stockholmsbesök

 

Stockholm

Drottninggatan

förmiddag

vid husväggen ligger en hög trasor

ett bylte

som visar sig vara en man, prylar runt omkring

en halvt urdrucken flaska inom räckhåll.

 

Jag passerar honom

lite äcklad av att han låg i min väg

ger honom ett snabbt ögonkast

ser att bröstkorgen rör sig

än finns det liv i honom

skyndar vidare

vem, bryr sig

det är självförvållat.

 

En gång

var han liten

såg världen

med ögon som ännu

inte sett ondska

nu ruttnar hans lever

hur länge ska han leva

liggande som ett vrak

till medmänniskors förtret.

 

Bråttom, bråttom

han får ligga där

i steget vänder jag mig om

ser en svart bil köra fram

han läggs på en bår

och en presenning läggs över honom.

 

© Maj Mohrin

Kommentarer   

 
#5 Maj Mohrin 2011-09-22 07:50
Tack Anette, jag blev så glad över ditt beröm.

Maj
Citera
 
 
#4 Anette Rosenberg 2011-09-21 19:34
Maj, texten griper tag och lägger sig som en klump i magen. En stark text som berör. Den grymma verkligheten. Du har förtydligat det på ett bra sätt genom att också i några få rader återspegla till den lilla pojken. Vad hände på vägen? är ju en fråga som man ställer sig. Bra skrivet!
Citera
 
 
#3 Maj Mohrin 2011-09-21 17:31
Tack Ethel och Yvonne för era fina ord. Texten kom till en dag när jag kände att vi människor måste komma till insikt om att vi har medmänniskor som är på livets skuggsida. Vi har så bråttom och det är så lätt att blunda.
Citera
 
 
#2 Ethel Hedström 2011-09-20 18:06
Verkligen bra! Jag känner sorg i hjärtat.
Citera
 
 
#1 Yvonne Kristensson 2011-09-20 14:38
Mycket tänkvärd text Maj, som väcker mycket till liv som man ibland vill förtränga.Vad kostar det att bry sig, och hur ska vi övervinna rädslan att hellre fly än illa fäkta? Enkelt och rakt formulerat på ett sätt som gör att man inte kan komma undan samvetet (om man har något)Bra!
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information