Noveller

Utvecklingslära

Kent Andersson

Detaljer

Kategori: Noveller

Publicerad onsdag, 11 april 2007 09:11

Skriven av Kent Andersson

Träffar: 2237

Utvecklingslära 

1992

“Hallå där son, kom och snacka lite med farsgubben. Hur är det med livet?”

“Det är väl som vanligt.”

“Och vanligt … det är bra?”

“Ja.”

“Och spelandet, hur går det med det?”

“Det går bättre och bättre. Vi repar varje kväll.”

“Va skoj, trevligt, du spelar gitarr?”

“Och sjunger.”

“Samtidigt, är inte det svårt?”

“Det är lätt att komma fel.”

“Kan tänka mig det. Och skolan?”

“Det ordnar sig.”

“Nja, det gör det väl inte, inte av sig självt i alla fall. Men det var inte det jag ville… Det är ju så att man kan säga att jag kommit halvvägs i livet. Det är då man börjar summera lite smått vad man gjort och inte gjort, har man gjort bra ifrån sig eller inte. Jag tänkte lite på hur du tycker jag skött mig mot dig och mamma?”

“Det har väl varit bra.”

“Du tycker det. Då kan man kalla mig ganska lyckad då.”

“Det kan man väl.”

“Det är ni som alltid varit det viktiga för mig. Man kan säga att allt jag gjort har jag gjort för er, ert bästa har automatiskt blivit mitt bästa och det är så det måste fungera, jag kan inte se det på nåt annat sätt.”

“Jag har inget att klaga på.”

“Det är skönt att höra, verkligen skönt. Det är komplicerat att leva, sannerligen komplicerat. Man ska vara så mycket och göra allt rätt och det finns alltid en risk att man gör fel. Det är omöjligt att veta helt säkert och därför frågar jag dig så här nu.”

“Det är som sagt lugnt med mig.”

“Jag tror inte jag kan beskyllas för några extravaganta talanger men jag har mina förmågor, det kanske du inte tror och det är så jag velat ha det. Vad jag gjort är att aldrig skyltat med idéer och påhitt, inte i onödan i alla fall. Jag har hållit mig till mitt och det har gett mig en del av kakan. Du ska veta att alla jag känner, som jag umgås med alltså, du har ju mött de flesta, dom är inga snillen på nåt sätt men lik förbannat har det gått bra för dom, eller hur?”

“Det har det väl … eller jag vet inte.”

“Dom har alltid haft jobb, åker på semester, skaffat familj, bor i villa häromkring. Dom har det precis som vi har det och vi har det bra.”

“Jo.”

“Det finns så många fällor man kan trilla dit på, livet är som ett minfält där man far åt helvete så fort man trampar fel. Man skulle tro att man skulle uppskattas för att man försöker bidra med saker över det vanliga men det fungerar precis tvärs om. Det verkar som att om man utmärker sig på fel sätt rubbar man nån slags osynlig balans och blir ett hot mot folk. Alla verkar ha rätt att jävlas med den som försöker vara annorlunda. Jag har sett det där hända hela livet och känner det som en skyldighet att informera dig om livets verklighet.”

“Nu hänger jag inte med.”

“Du är ung nu och då ser man inte annat än möjligheter, drömmar. Det är så det ska vara, ta vara på det. Det är dom där gyllene åren men sen blir det annorlunda. Det som värderas högt när man är ung är inte värt piss i vuxenlivet. Ta det här med ditt musikspelande; när jag var i din ålder var det många som höll på och spelade i band och så.”

“Spelade du i ett band?”