Noveller

UPPHÖRA

Sari Vettenranta

Detaljer

Kategori: Noveller

Publicerad torsdag, 20 augusti 2009 23:00

Skriven av Sari Vettenranta

Träffar: 885

Det är som att tiden tar över. Klockan överbemannar det läkaren säger. Det där eviga tickandet som normalt aldrig väsnas, pulserar som en manisk bomb. Siffror som dalar. Siffror som bleknar. Siffror som inte längre ligger avlägset. Tankar som skingras. Läkarrösten som stängs in i en burk och inte längre når mina öron. Blicken som söker strimman av det enda ljus som finns i rummet. Fönstret som är öppet. Lite öppet.

Det susar. Enormt. Ibland hörs det där surrandet av ett vingpar. Det där lite irriterade ljudet, som inte låter som något annat än en ettrig motor. De där vingarna som sitter på ett bi. Den arga figuren som tömmer blomman.

Slukar ut livet, så den en dag vissnar. Tappar sin färg. Tappar den, fast den alltid varit vit. Färglös. Den torkar ihop. Den bryter sönder och samman. Dör. Förvandlas till bitar och faller ner till jorden den står i. Till mörkret som hela tiden väntat nedanför. Det är då jag inser vad det innebär att försvinna. Oåterkalleligt.

..........Men vi kan ju alltid......

- Tack, då vet jag.