Jag kan inte låta bli att tänka på uttrycket hålla näsan över vattenytan. Din dikt beskriver det som är innan (eller kanske efter), känslan av att drunkna, inte kunna hålla sig flytande. Ångesten och ropet på hjälp i orden:'låt mig inte drunkna' är så överraskande tydliga. Och 'en hand mot min hjässa', fasan, starkt!
Orden i dikten gillar jag. Likaså enkelheten och den koncentrerade formen!