Noveller

Under ytan, del 2

Inger IMSE Segerstedt

Detaljer

Kategori: Noveller

Publicerad onsdag, 07 november 2007 09:00

Skriven av Inger IMSE Segerstedt

Träffar: 1508

Under Ytan

Del 2

Lyssnar på psykbrytet i fyrtiofem minuter och bokar en ny tid innan jag lämnar stället. Mår faktiskt riktigt hyfsat så jag beslutar mig för att ta bussen till Strandholmen. En promenad ute på klipporna är precis vad jag behöver.

Hungern gör att jag måste leta mig hem igen, har inte en spänn att slösa bort vid en korvmoj en gång. Så fort jag kommer innanför dörren känner jag att min kropp förändras. Ilsket sliter jag fram kartan med medicinen men inser att det är för sent.

Det är mörkt när jag åter slår upp ögonen. Hur länge har jag varit borta? Ligger alldeles stilla och funderar, men lyckas inte klura ut ett svar. Får kolla på datorn som vanligt.

Steppar ut i köket och sätter på en stor panna med ris. Måste äta.

Automatiskt tar jag på mig den svarta munderingen och sminkar mig vant. Peruken känns som en skön mössa. Riset är klart och jag lägger upp en stor portion, vräker på en burk med tonfisk och skäms. Enligt alla larmrapporter ska man bojkotta tonfiskindustrin, men det är billig mat. Så jag tycker att jag måste få dispens. Lite sötsur chilisås och maten är klar.

Bläddrar i en tidning medan jag äter och får syn på en liten annons. Ett medium har föreläsning på Folkan den femtonde, i kväll alltså. Dit måste jag bara. Femtio spänn kostar det, måste leta fram pengar. Om tre dagar kommer pensionen, äntligen!

Sätter igång och letar igenom alla fickor och väskor. Konstaterar att jag har jävligt mycket kläder. Tur är väl det för visst får jag ihop till inträdet. Ja till och med en tjuga extra.

På kvällen tar jag bussen till Folkets Hus. Med både mat och medicin innanför västen ska det nog gå vägen. Fast jag känner mig alltid nervös när jag ska vistas nära andra människor. Vill helst hålla en viss distans.

Upptäcker att min utstyrsel har en avskärmande effekt och det känns bra. Strövar omkring i lokalen och väljer en plats långt bak och längst ut på en rad. Fri reträttväg.

Så kommer då Mediet in i den svagt upplysta lokalen. I bakgrunden hörs klassisk musik. Hon går fram till ett bord och tänder en trearmad ljusstake.

Verkligen effektfullt, tänker jag.

Hon presenterar sig och hälsar oss och alla våra följeslagare varmt välkomna.

Fascinerad lyssnar jag på hennes berättelser om livet på andra sidan. Hon är alldeles säker på att det finns minst tre gånger fler i lokalen just nu. Oftast har varje synlig en eller ett par så kallade följeslagare runt sig. Huden knottrar sig på mig. Får en berusande känsla.

Under mötet ställer gästerna en massa frågor som Mediet lugnt svarar på. Utan att tveka, som den självklaraste saken i världen, svarar hon de mest tvivelaktiga personerna i lokalen.

Hemma igen tar jag lugnt av mig mina svarta kläder, sätter peruken på sin stock och stiger in i duschen.Känner hur all min oro följer med ut genom avloppet.