Dikter

Två gamla på bänken

Vart ska vi sen då?

frågade den gamle mannen

och skapade nya världar

i den klibbiga loskan

mellan sina sandaler.


Allt var som vanligt i förorten

barn, kvinnor, trafiken

och de stenkrukorna

med yppiga blommor

som alltid fanns där

för att dölja sanningen.


Den andre reste sig upp

gående längs trottoaren

slog han med sin käpp

mellan sprickorna i betongen.

Dit ska vi, svarade han.

Dit ska vi sen...


Kommentarer   

 
#3 Harriet Gullin 2009-06-09 18:16
Påminner om min farfar! :-)
Citera
 
 
#2 Anette Rosenberg 2009-06-09 01:19
Gillar tidsandan i texten. Texten känns varm och jordnära. Fint skriven!
Citera
 
 
#1 Ursula Weichler 2009-06-08 22:14
Den lilla världen kommer jag att tänka på och hur åren och åldern, kanske långsamheten, låter detaljerna få större betydelse och förstora upplevelsen. Stark bild och stark känsla, Alicja, och jag tycker om att den kan fortsätta.:-)
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information