Kortprosa

TRASIGA VANTAR

isdrottningIsdrottningen ligger död varje dag som solen kastar glitter över öppna hav, där fåglarna kvittrar som mest. När vintern bäddar marken vit, reser hon sig brutalt från sin kalla öde håla och skapar en snöyra som förblindar folk med trasiga vantar.

Som de viftar och viftar med armarna för att rena utsikten undan dessa flingor som djävulskt biter sig in i ögonen, yrar de själva runt tills de finner sig förlorade i ett becksvart gap mellan nakna träd. När sista stjärnan slocknar, släpper grenverken sina vassa tappar som fjättrar de förlorade alldeles blodiga till marken.

Det är där folket finns en sista gång, på en bädd av nyfallen snö med massa röda stänk, innan isdrottningen fryser de till döds och lämnar intet kvar förutom många trasiga vantar.

 © Sari Vettenranta

Kommentarer   

 
#2 Anette Rosenberg 2010-11-27 22:09
Sari, en vacker text. Fint bildspråk som tilltalar mig.
Citera
 
 
#1 Jan Myrefelt 2010-11-26 19:57
Härlig text .. fånga mig
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information