Noveller

Tomtemor Hanna Köper Symaskin Till Jul

Detaljer

Kategori: Noveller

Publicerad tisdag, 11 december 2007 09:00

Skriven av Ingbritt Wik

Träffar: 1453

Tomtemor Hanna Köper Symaskin Till Jul

– Hur det kan gå när man har för bråttom, sa tomtemor Hanna och snöt sig i förklädessnibben.

Jag ska ha det lite modernare i min tomteverkstad i år, jag har ringt till Singer och beställt en elektrisk symaskin. Nu ska jag sy dubbelt så många gardiner och tredubbelt så många dockkläder. En massa andra önskeklappar ska jag också sy, sa hon.

Den där elektriska maskinen kostar en hel del kosing, men okej det får kosta då, tänkte tomtemor. För det skulle nog betala sig ganska kvickt när hon väl kom i gång med sömnaden. Hennes gamla ben behövde få ta igen sig från det där symaskinstrampandet, tröstade hon sig.

– Det ska bli bra med en elektrisk symaskin, sa hon. Tänk att uppfinningarna kan underlätta även för en tomtemora, suckade hon belåtet.
 
Tomtemor Hanna satte fart på sparkstöttingen och for raskt iväg till sin tomteverkstad som låg i ett litet hus ovanpå en jordkällare. Allmänt kallad för Källarstugan. En liten lya där hon hade syateljé och ett litet pentry med öppen spis. Där hade hon kaffekitteln stående på spiselkanten för jämnan så hon kunde ta sig en dram när tröttheten började svida i hennes ögon. Varmt och skönt hade hon där också, en sådan här dag när vinden drog och snöflingorna yrde.

Sådär ja, nu skulle hon börja sy, men oj så fort maskinen gick. Den skenade som en vildhäst så fort hon nuddade vid den där gaspedalen.

– Jisses, så det viftar och går! flämtade Hanna till när maskinen drog åt sig tyget så raskt att hon knappt hann blinka. Inte kunde hon väl sitta och sy? Nej, hon fick lov att ställa sig upp om hon skulle kunna ta svängarna på sin sömnad. Men ack och ve! Vilken kufisk ställning hon fick inta för att kunna sköta detta muskedunder till maskin.
 
Det var en väst till husbondfolkets Kerstin, som Hanna höll på att sy och den var tvungen att bli fin, för den skulle frun få ha på sig på julottan, hade tomtemor Hanna lovat.

Hej, vad det gick undan, men oj ... nej! Där fastnade Hannas scarf.  Tomtemor Hanna hade väl så när som blivit strypt av den där hemska maskinen om hon inte fortast möjligt lyckats lätta på tramptrycket.
 
– Gudars skymning, det var nära ögat … Jag höll ju på att bli strypt, hickade Hanna till och svalde sin förskräckelse och började dra så det knakade i scarfen – som hon olyckligtvis sytt fast vid västen som hon sydde på – men inte lossnade den för det. Hon tänkte att då fick den väl sitta där då tills hon var klar så fick hon väl sprätta bort den då.

Men inte var motigheterna slut med detta elände. Oh nej! Maskinen gick på högsta hastighet och rätt som det var så for Hannas förklädeskant med. Oj, oj! Nu gällde det att stanna i tid. Nu satt tomtemor ordentligt fast, för förklädet kunde inte maskinen dra av henne lika lätt som scarfen. Hon hade sånär som sytt över sitt eget pekfinger i farten.

– Hur kommer man loss här då? Nä, det går inte att backa. Då får jag ta av mig förklädet då, sa Hanna lugnt och drog upp förklädesbanden och lät förklädet hänga fast vid arbetet.

– Nu kan jag kanske fortsätta. Förklädet får jag väl sprätta bort senare, tröstade hon sig.
 
Så började den där vansinnesfärden igen. Det var som om det inte gick att moderera den där elektriska trampan så farten blev lagom. Så här fort sydde de nog på fabrikerna, tänkte Hanna, men detta är ingen fabrik. Här vill vi ta det lugnt, men det vill inte symaskinen.

Hoppsan! Där följde det med en flik av Hannas blus. Det var inte bra. Den satt lika fast som de andra två plaggen gjorde. Det gick inte att få bort blusen från västen som Hanna sydde på. Blusärmen satt fast precis som förklädet och scarfen.

– Då tar vi av oss blusen också, sa Hanna och så fortsätter vi. Sprätta bort blusärmen kan jag göra senare.
 
Nu började tomtemor Hanna att bli svett av både nervositet och den enorma ansträngningen av att stå på ett och ett halvt ben och köra symaskinen.

– Hu, aj-aj! pustade Hanna och ömsade med fötterna och kände hur stel hon var efter att ha stått så rasande obekvämt under så lång tid.

Hon började fundera över huruvida lysande denna idé med el-symaskin egentligen var. Kanske det inte var någon så fantastiskt bra idé som vad hon trott allra först när hon läst på "Kampanjbladet" som hon fått i brevlådan från Singer-symaskiner.