Kortprosa

Tomtekungen

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad tisdag, 16 december 2008 15:00

Skriven av Inger IMSE Segerstedt

Träffar: 859

Tomtekungen

När pappakroppen rasade ner på golvet blev det tyst. Slamrandet och skränet kring frukostbordet upphörde. Tvillingarna såg ner på pappsen och sedan på varandra. Lillebror gapade så stort så att filen rann ut och nerför hakan. Mamma ställde sig och skrek “Julius, vad gör du? Sluta med det där, vi har inte tid!”

Men pappsen låg kvar. “Tänk om det är på riktigt?” sa jag försiktigt. “Jag tycker han ser sjuk ut.”

“Men himmel är det allvar? Julius svara för guds skull, är det på riktigt? Julius!” Mamma blev nu hysterisk. Vimsade runt kroppen och flaxade med armarna.

Jag beslöt att ringa efter en ambulans. Som vanligt blev det jag som fick ta ett beslut. Min familj var lite annorlunda. Man kan säga att mina föräldrar var som två stora barn. Pappas liv var en lek och mamma levde i sin egen drömvärld. Tvillingarna var isolerade i sin bubbla och lillebror var en riktig busunge. Därför blev det jag som oftast hade ansvaret för att vardagslivet fungerade något så när.

Droppet från kranen väckte mig tillbaka till verkligheten. Mamma hade följt med i ambulansen och tvillingarna hade gått till skolan. För en gångs skull utan tjat. Lillebror verkade också tagen av stundens allvar för han satt helt lugnt och tittade på mig.

“Såja lillebror, nu ska vi tvätta dej och så följer jag dej till dagis. Snart är pappa hemma igen. Lika glad och lekfull som förr.”

“Vem ska tomta om han dör?” sa han försiktigt.

“Inte kommer han att dö. Pappa ska tomta som vanligt. Världens bäste tomte det är våran pappa det.”

Så var det också. Vår pappa var verkligen den bästa tomten man kunde ha. Inte för att vi haft någon annan men vi hade ju sett andra. Pappa gick in för sin tomteroll med största allvar. Utrustningen kollades noga i god tid. Lösskägget bättrades på varje år. Kolten och byxorna hängde rena och strukna på galgen tillsammans med den egentillverkade vadderade lösmagen. Näbbskorna var putsade, lovikkavantarna och luvan låg i en skokartong. Jutesäcken väntade på att fyllas med klappar. Ja, han var kungen bland alla tomtar.

När jag lämnat lillebror på dagis så gick jag hem för att röja upp. Skolan fick klara sig utan mig idag. Lillebrors oro att pappa kanske skulle dö hade etsat sig fast inom mig. Medan sorgen gnagde på så började jag tömma alla de otaliga plastkassar som hade en tendens att fylla vårt hem. Kläder, böcker och tidningar som skulle ner i källaren eller upp på vinden. Men som av någon outgrundlig anledning aldrig kom dit. Kassarna placerades i stället ut på någon ledig plats till dess att det blev storstädning. Som i mitt tycke inföll alldeles för sällan.

Med famnen full gick jag upp på vinden. Fyllde på travarna som faktiskt redan låg där.

Tomtedräkten hängde på sitt vanliga ställe, precis under lampan. Jag plockade fram lösskägget från den gamla slitna hattasken. Satte det på mig och gick ner för att se mig i spegeln. Då ringde telefonen.

“Malin, det kommer att ordna sig. Pappa kommer att klara sig. Kan du ta med dig ungarna och komma hit i kväll?”

Jag såg mig själv i hallspegeln och började skratta. Mitt knallröda hår fungerade nästan som en tomteluva.

Som en tomteprinsessa minsann!