Kortprosa

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad torsdag, 03 september 2009 06:02

Skriven av Inger IMSE Segerstedt

Träffar: 765

Tomrummet som fick plats!

Viola levde försiktigt och dog på samma sätt. Slutade bara att andas helt sonika.

Kvinnorna som levt i hennes närhet hade alltid accepterat hennes lågmälda profil. Aldrig försökt ändra på det. Viola var en självklar medlem i deras syjunta och följde på alla bussutflykter som ordnades. På kräftskivor och födelsedagsfester var det alltid dukat för Viola. Hon närvarade alltid, men på sitt försynta sätt.

Samma dag som Viola slutade att andas var det planeringsmöte för den kommande höstfesten. Bordet i Byagården var som vanligt dukat för åtta. Dom sju kvinnorna förstod genast att något hänt eftersom Viola aldrig var sen. Pliktrogen var ett epitet som passade in på Viola.

– Vi måste gå över och kolla vad som hänt, sa Birgit.

– Ja det måste ju hänt henne något, sa dom övriga.

I samma ögonblick som dom kom in i Violas stuga så kände dom det. Dödens vingar svepte över deras huvuden och kalla kårar drog längst deras ryggar.

– Hon är död! konstaterade Karin och satte sig på närmsta stol.

– Ska vi ringa polisen eller ska vi ringa efter en ambulans? frågade Allis.

– Det är väl bara att slå 112, sa Signe klokt.

Dom satte sig för att vänta. Tysta som om inget fanns att säga. Deras tankar löpte dock på som vanligt.

Hon var så annorlunda.

Snäll och klok.

Levde sitt eget liv.

Tog ingen plats.

Vem var hon egentligen?

Efter begravningen samlades kvinnorna i Byagården. Det var dukat för åtta som vanligt.

– Vem mera kommer? frågade Birgit.

– Det är bara vi som vanligt, sa Karin.

– Men du har ju dukat för åtta.

– Ja vi är ju åtta, Viola ska väl ha sin plats som vanligt. Att hennes kropp är död gör väl ingen skillnad. Jag är övertygad om att hennes ande kommer att närvara.

Och så blev det. Allt som kvinnorna företog sig så hade Viola sin givna plats. Precis som förr.

Hon märktes bara lite mindre.