Kortprosa
- Detaljer
- Kategori: Kortprosa
- Publicerad fredag, 15 januari 2010 08:00
- Skriven av Anna Nygren
- Träffar: 1331
Till min älskade lillebror
Jag säger som du brukar säga: Kommer du ihåg igår kväll (och det är klart att jag kommer ihåg igår kväll för det var ju igår kväll och det var bara några timmar sedan)? Kommer du ihåg igår kväll, när du och jag och mamma och pappa hade ätit färdigt, men vi satt kvar vid middagsbordet och bara pratade? Sådär som vi bara gör ibland, när ingen av oss har för bråttom. Och du berättade om svåra saker. Om vänner och ovänner, kompisar och okompisar. Om hur det är att vara tolv år.
Du berättade om hur Andreas blev som han blev, han har det inte lätt, han är inte så smart och alla elaka barn utnyttjar honom. Du berättade om hur lärarna är orättvisa och du får skulden, fast du bara råkade vara där. Du berättade om kompisar som har flashiga mobiler och nya datorspel och egen teve. Du berättade om hur det känns när fel kompisar ringer, men rätt kompisar är upptagna. Du berättade om hur tystnad och buller ibland kan vara samma sak. (Fast du använde såklart inte de orden för de är mina egna och kanske lite för komplicerade.)
Jag vill bara säga till dig att om du vill prata så finns jag här. Jag är bara en storasyster, inget mirakel och ingen trollkarl, men jag finns här. Och jag minns hur det är att vara tio och elva och tolv och tretton år. Jag minns att det är skitjobbigt (oj, vad tror du mamma skulle säga om jag sa skit?). Jag minns och jag vill fortsätta minnas, jag vill inte glömma, så prata med mig. Det som gör ont kan bli något bra vet du, det kan ge kraft, men ibland tar det för mycket. Prata med mig och ge lite jobbighet till mig, för just nu är jag stark och jag kanske kan hjälpa dig.
Vet du, jag vill krama dig och borra in näsan i ditt lite smutsiga hår. Fast jag tycker att du luktar lite äckligt (men det är inte ditt fel, det är ett genetiskt påhitt, att syskon inte gillar varandras lukter så att de inte blir kära och skaffar barn ihop för det är inte bra. Coolt, va?). Jag vill kunna trösta dig när du är ledsen och jag vill skratta med dig när du är glad.
Jag vet att jag inte alltid varit så bra som jag borde vara, att jag skulle kunna vara mer storasystrig, mer uppmärksam, älskande, rolig och spännande. Men jag är som du, jag är bara en människa. Och du är min lillebror och jag älskar dig.
Ville bara säga det.
© Anna Nygren
Kommentarer
Monica
/Linnea
RSS-flöde för kommentarer på denna post