Dikter

Tidens Gungstol

tidenEn gammal mormor i gungstol

med ett litet barn i sitt knä

en åldrad rynkig hand

och en liten knubbig näve

silvergrå hårknut i nät

jämte guldgula lockar

en spröd och sprucken röst

blandas med barnastämma

en stund av gemenskap

mellan gammal och ung

sveper båda i drömmar

medans tiden gungar

fram och tillbaka

 

© Yvonne Kristensson

Kommentarer   

 
#5 Anette Rosenberg 2011-02-27 23:35
Yvonne, din text förmedlade värme! Fint skriven.
Citera
 
 
#4 Yvonne Kristensson 2011-02-24 22:41
Så roligt att min lilla dikt kunde påminna dig om en älskad människa och ett fint minne Ingbritt!
Citera
 
 
#3 ingbritt ekman 2011-02-24 19:13
ååå det låter precis som min fina mormor som jag älskade över allt annat!
Citera
 
 
#2 Eva Marita Yvonne 2011-02-23 21:14
Tack Inger!
Citera
 
 
#1 Inger Linnea Johansson 2011-02-22 19:42
Från den gamla med det tunna grå håret stramt hopsamlat och till den lilla med ljusa lockar. Vad ryms inte däremellan? Och ändå finns barnet i den gamla och den den gamla redan i barnet! Jag tycker att Du på ett fint sätt beskrivet kontrasterna och fångat det gemensamma. Hälsninar
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information