Kortprosa

Tiden? II

Jan Myrefelt

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad onsdag, 15 december 2010 17:00

Skriven av Jan Myrefelt

Träffar: 411

Vedbodens dörr slamra hårt i den kalla vind som jagar fram över gårdsplanen. Det är nu två veckor sen första snön lade sig som ett vit täcke över landskapet. Råddjuren har redan börjat gå in i trädgårdarna hos folk för att söka föda. Jag tänker efter, hur längesen var det nu, jag letar i minnet.

Kaffets doft blandas med våta kläder i det lilla köket, kläder som hänger på tork. I spisen knastrar det från ett par torra bitar björk ved. Tankar finns längre bort, långt bort, i en verklighet som skulle förändrar livet i byn. Visst har det gått många år sen, kanske var det året då den stora enen blåste omkull, eller?

Det var i alla fall denna tid på året, snön hade just kommit och isarna låg stilla. På något sätt verkar vädret bli detsamma som just då. Vinden börjar ta i och dörren till vedboden slår allt kraftigare i sina hängen.

Det varma kaffet lämnar en skön känsla i kroppen, den halvt drunkna koppen släpper en brun droppe kaffe. Den vita duken suger upp kaffets mörka färg, innan koppen åter står på sitt fat.

Jo men, nu minns jag det måste varit två år innan den stora enen föll, då kyrkklockorna ringde över fyra socknar. Det känns svårt att minnas när krafterna inte räcker riktigt till. Fingrar letar i brödkorgen efter en kringla att doppa i kaffet. Jag ser ut genom fönstrets smutsiga rutor, samtidigt som droppar från kläderna släpper och faller på spisen heta häll. Det fräser till och dom är redan borta.

Snön har blåst och lagt sig i djupa drivor på stigen mot vedboden.

Allt blåser igen, skogen tar åter sin plats på inägor och hagar där de en gång i tiden blev brutna för att ge plats åt betesmark. Stengärdsgårdar ligger tysta i skogens djupa skugga, vägar har blivit stigar där mossan ligger grön.

Det måste vara minst fyra år sedan tvillingarna dränkte sig i sjön och kyrkklockorna ringde över fyra socknar, klädda i vit vinterskrud.

© Jan Myrefelt