Dikter

Thanatos flamma

flammaVandrandes i ett limbo av död
en evig stig
ett liv utan glöd

En man uppenbarade sig ur diset
erbjöd mig eufori
jag frågade efter priset

En dag av lycka
han sa
för att sedan mitt liv knycka

Hans låga brände min hud
talade till mig
sa att han nu var min Gud

Dimman lyftes från marken
jag öppnade mina ögon
kunde se träden och barken

En sista dag vid liv
vandrar jag världen
med stora kliv

Livet var längre inte en gåta
döden hade givit mig liv
jag hade inte tid att gråta

Jag fann lycka och kärlek
tills natten kom
då jag från ljuset avvek

Vid mörkrets gång
han stod och väntade
det var dags för min avgång

Vid Thanatos flamma jag låg
med ett enda andetag
väntade jag på dödens tåg

Din dag är ännu inte inne
han sa
kommer när jag inte längre är ett minne

Jag vandrar världen
full av hopp
väntandes på färden

Den dag han blåser mig ut
när jag inte längre minns
kommer mitt liv att ta slut

 

© Tobias Myrbakk

Kommentarer   

 
#2 Yvonne Andersson 2011-11-02 12:13
Det känns ruggigt inombords när stunden närmar sig - din välrimmade dikt ställer svåra frågor, om vad det är värt med en stunds lycka. Utan att det blir klyschigt lyckas du vända dikten till att få ett lyckligt slut... men man vet ändå aldrig när stunden är kommen.
Citera
 
 
#1 Bengt Olson 2011-10-30 11:45
Tänkvärt och med bra flyt trots rimtröskeln. Rimmet lyfter verkligen den här dikten.
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information