Dikter

Ta steget

olycklig karlekDet fanns en som käsligt mig kysste
som hittade de känslor jag gömt
all kärlek jag saknat hon gav mig
ja, väckte de tankar jag glömt
hon smekte mjukt bort alla tårar
kramade och höll om mig så ömt

Hon är sedan länge försvunnen
ensamheten tog över mitt allt
min självömkan växte inom mig
vinden ven och den blåste kallt
det sved och brännde i såren
av tårar som rann med sitt salt

Men så en dag fanns där en annan
som väckte mina känslor till liv
hon vet inte ännu hur jag känner
ska jag då våga att ta detta kliv
och kanske åter få nån att älska
känns som jag balansera på en kniv

Rädd för att svaret ska skära mig djup
för att hon inte alls känner detsamma
trots att hon har tänt denna elden
kanske bränner jag mig på dess flamma
så att jag åter blir vilsen på havet
och brustna hjärtans kaj hårt ramma

Fast om jag inte tar steget nu
kommer jag ju aldrig att få veta
tänka tillbaka och undra var dag
och kanske resten av livet få leta
efter någon att dela detta livet
kan inte längre mot känslorna streta

© Conny Hägglund

Kommentarer   

 
#2 Conny Hägglund 2011-12-02 09:48
Tack Iréne, för dina ord om min dikt. Håller med dig till fullo. :-)
Citera
 
 
#1 Iréne S Räisänen 2011-12-02 08:06
Många kan känna igen sig i din dikt, vilket är bra. :-) Men kärleksdikt är svårt att skriva och rimmen tar lätt överhand på bekostnad av innehållet.
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information