Dikter
- Detaljer
- Kategori: Dikter
- Publicerad torsdag, 07 januari 2010 15:00
- Skriven av Gunnel M Öquist
- Träffar: 585
Störtar till vindbågens källa
Störtar till vindbågens källa
i kristallen finns hela livet
tidens ansikte är förr nu alltid
ingen längd, bara djup och vara
Jag störtar upp till vindbågens ände
och känner att konstanserna bär
i det oundvikliga, svåra
finns det något som innerst är
Det finns något i alltet ihophållet
som ger frihet att växa och gro
ut ur tidens begränsning och snävhet
genom mörkrets heta mätglashjärta
till en ödmjuk befriande tro
Jag störtar in i vindbågens kupa
full av lätta och bräckliga ljud
och när ansiktet fuktas av vinden
bär det mej hela vägen igenom
kanske bort, kanske in, kanske hem
kanske närmare männska, och Gud
Jag störtar ner till vindbågens källa
till dess ände och kupa i mej
och när vindbågens vindar talar
hör jag ljud utav djupaste klaraste slag
och jag stannar upp och jag vet
det som ingenting annat vet
Jag tyder dess språk,
lever dess klang
finner dess endast tanke
vilande där jag minst anar
där den bär allts liv och allts vara och har allts krafts källa i sej
© Gunnel M Öquist
