Din text får mig att tänka på hur vi hela tiden försöker organisera livet, när allt vi vill egentligen är att låta det vara spontant och kaosartat. Så känner jag ofta. Är det så du tänker också? De två sista raderna är underbara. När jag läser dem ensamma får de en annan betydelse än tillsammans med resten. Ensamma blir båda något nästan negativt, tillsammans med hela dikten tänker jag att den sista raden beskriver något positivt – friheten. Jag tänker att båda är rätt. Vi vill fylla våra liv med aktivitet för att inte bli isolerade, samtidigt vill vi vara fria. Tvetydighet och dubbelhet. Precis som livet. Fint!

Yvonne, här kan jag tolka in stökigheten i olika perspektiv.
Texten ger utrymme för egna tolkningar, vilket gör texten personlig.

De sista två raderna sätter tankar i rörelse och känslor i svängning. En balansgång på en tunn spindeltråd över en djup avgrund.