Kortprosa

Stenflickan

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad torsdag, 19 april 2007 10:00

Skriven av Inger IMSE Segerstedt

Träffar: 3772

 

Stenflickan

Ingen visste hur det gått till. Kunde det verkligen vara möjligt att hon gått för egen maskin? Det frågar sig de gamla än i dag, dom som minns och har berättat.

Pigan från den närmaste gården var på väg till utskiftet för att se till korna, då hon såg något vid "Storstain". Nyfiket gick hon dit och såg då en liten flickunge. Skrikande sprang hon hem till gården igen för att berätta.

– Hä ligg en trollong vi Storstain, hulkade hon vettskrämt och pekade ivrigt mot skogen.

– Vå säg du, hä finns int na tröll jernna, Du tokes, sa husmor Agnes och gick mot stenen med orädda steg.

Flickan hade vaknat och satt nu och grät vid stenen. Tårarna gjorde rena fåror i det smutsiga ansiktet.

– Herrejestanes, vå jer du för en? Int jer du väl ein trollung? Frågade mor Agnes för säkerhets skull.

– Ja het Lillstina å jer fra Träsknäs, hulkade tösen.

– Träsknäs, men hur håkken ha du kömme dä hit, he jer flaar mil, int ha du väl gått se långt sjölven?

– Ja skull let efter Gullfina, he jer bäst kon våre, men ja hitte na int. Å nog ha i gått för i jer då trött i bajna.

– He jer bäst du följ me mäg så ska du få en matbit å vil bajna. Å nu gå int du vill sa hon till sin piga, vi ha int tid vä sånt här tjåller.

Den lilla tösen hade varit borta i två dygn och hennes husfolk hade inte mycket hopp kvar att finna henne. De trodde att hon gått ner sig i någon myr eller att någon rövat bort henne. De värsta spekulationerna var att hon blivit trolltagen.

När hon så kom åkandes på en hästskjuts på den tredje dagen blev glädjen stor hos den egna familjen, men resten av byborna välkomnade henne med stor försiktighet. Ryktet om Stenflickan låter ännu tala om sig bland de gamla.

Stenen ligger ännu kvar och jag passerar den ibland på mina dagliga promenader.

Visst tittar jag lite extra så det inte ligger någon liten tös där och vilar... man kan ju aldrig veta…