Sorgen

Sorgen finns i min tanke

liksom vattnet rinner

genom handens fingrar. Där

de lämnar sina spår

på livets stig

I minnen sorgen bär sin skepnad

ur livet lever vi till minnen, som vågor

spolar över stenen

Vågors sång ropar sorgen tillmötes

Vid klippor, vilar fåglar efter sin resa

spåren finns ej längre kvar. Ur

tiden på ett piskat hav från begynnelsen

följer dom vita vågors resa

Sorgen vilar efter vad som

finns kvar. Lämnad vid klippor

står sorgen, ser på vindens lek

Tårar faller till droppar, fångas

bara för att för att försvinna.

Bort och inte åter

Känslor väcks till liv

av det som finns kvar

Förlorade drömmar

låt mig vara den vind

som dansar med ditt hår, en

tidig morgon

Så klär vi oss

i svart till sorg, tunga

steg och ord mumlas

Sorgen sprängd ur

den eviga glädje av

det som var

Minnen lämnas för att leva

en dag och ur sorgen

fångar ljuset

den saknade glädjen

© Jan Myrefelt

| Fler...

Kommentarer (3)

RSS för kommentarer

...
skriven av Sari Vettenranta , oktober 08, 2009

Jag tycker om hur du liknat sorgen vid vatten. Ett element som är omöjligt att kontrollera och forma. Den kan komma, den kan dränka och den kan spårlöst försvinna...precis som sorgen kan göra vissa gånger. Om du vill ha lite konstruktiv kritik/åsikter så tycker jag du kan stryka de tre raderna med "så klär vi oss i svart till sorg..." för sorg är så mkt mer och annat än svarta kläder och tunga ord. Sorg är så mkt mer än hur det ser ut vid en begravning.

Fin dikt !

...
skriven av Anette Rosenberg , oktober 08, 2009

Jan, du har skildrat sorg på ett intressant sätt. Jag gillade extra mycket raderna " Förlorade drömmar låt mig vara den vind som dansar med ditt hår" och " Minnen lämnas för att leva" Mycket fint skrivet!

...
skriven av Jan Myrefelt , oktober 13, 2009

Tack för era kommentarer.

Namn

E-mail

Hemsida

Titel

Kommentar

Minska | Öka

Prenumerera via epost (Endast registrerade besökare)

Lägg till kommentar