Kortprosa

Sommarkroppar som knoppas

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad onsdag, 30 maj 2007 10:30

Skriven av Inger IMSE Segerstedt

Träffar: 2581

Sommarkroppar som knoppas

I samma takt som solens strålar värmde upp jordens yta, så kyldes hennes mod ner. Nu var det så nära fryspunkten som hon kunde komma.

Årets mode passade som vanligt inte på hennes kropp, kjolarna var knäkorta och visade obarmhärtigt hennes tjocka knän. Om hon nu skulle ta på sig en sådan kjol förståss, vilket var föga troligt. Varför gick hon inte ner?

När så telefonen ringde och det visade sig vara Veronika, glada, ärtiga Veronika, som ville att dom skulle åka in till Stan och shoppa, så svarade hon ja bara för att hon inte hade något motargument.

Att säga till Vickan att man kände sig blek och fet var lite lönt för hon såg allting på ett annat sätt. Inte på hennes.

Linn rotade igenom HELA garderoben och till slut hade hon lyckats hitta ett par jeans och en bylsig tröja. Det fick duga. Snabbt sminkade hon sig och hann precis ut genom dörren innan morsan kom upp från tvättstugan.

Morsan har ögon som en hök, hon skulle genast ha märkt att hon inte mådde bra, att hon var deppig. Då skulle hon ha sagt något löjligt som: “Ska du ut, va kul och va fin du är, ha så trevligt, behöver du en slant, ring om det är nåt jag är ledig hela dan, puss och kram”. I all oändlighet...

Tur att hon hann ut.

Vickan satt på vanliga platsen i bussen och var sitt vanliga glada jag.

“Tjena, läget?”

“Tjena, bra antar jag”

“Jag fick en femhundring av mormor för att jag penta håret på henne så nu ska jag köpa nåt för den innan den förstör”, kvittrade Vickan.

Dom sprang runt på massor av ställen och Vickan hittade som vanligt hur mycket som helst som hon ville ha, men en femhundring räcker ju inte till hur mycket som helst. En kjol, en sån där knäkort och en top blev det till slut.

“Dags för en latte och en smarrig kaka, eller vad säger du, kompis? Jag bjussar.”

“Okey, men jag tar en svart java”, sa Linn och tittade långt bort.

“Visst, men kan du inte ta en kaka till eller en macka, det skulle inte skada att du åt lite”, sa Vickan och strök sin kompis på kinden.

“Du vet att jag inte klarar det, jag blir ju så tjock av sånt där”, sa Linn och drog i tröjan.

“Men snälla söta du, jag väger ju säkert dubbelt så mycket som du”. Vickan slog ut med armarna för att visa hela sin kroppshydda.

“Jo, kanske det men du har modet.”