Noveller

Som en mus i en bur

mus bur“Finns det en Gud? Finns det någonting större där ute som vi människor inte kan förstå oss på? Någonting som ser, hör och känner det vi känner, men som förstår det vi inte förstår. Någon som ser innebörden i det som inträffar, det som vi inte har nog med hjärnkapacitet för att inse finns. Finns det någonting, eller någon för den delen, som redan har planerat ditt liv. Som redan har planerat mitt liv? Som sitter med facit i handen, fnissar lite åt vår dumhet, gråter med oss i vår sorg, vill straffa oss när vi förtjänar det?” Jag ser lite på henne, hinner se henne rynka pannan innan jag åter vänder blicken mot den magnifika solnedgången.

“Nej?” Hon har vridit sig mot mig och lutat sig mot träräcket.

Jag tittar misstroget på henne och kan inte låta bli att skratta till innan jag säger: “Vadå ´nej´? Kan man svara nej på en sådan fråga?”

“Du kan svara nej på alla frågor. Om du tycker att svaret är enklast att uttrycka så”

Jag skakar på huvudet. “Okej. Men du kan ju omöjligt veta att svaret är nej.”

“Visserligen, men är du så dum att du frågar en fråga det inte finns något svar på får du skylla dig själv.”

Jag skrattar “Som en brun mus i en bur.”

“Va?” Hon ser på mig igen och nu som om jag faktiskt är tokig.

“Ja, som en mus i en bur. Vi sitter där som möss i buren och stirrar ut på det som händer, det liv som passerar medan vi sover. Vi undrar, liksom musen, om vi bara är något slags sällskap, om vi har någon mening alls. Ser bokens sida vändas, ännu en dag, ännu en sida. Men vi kan inte ändra, vända tillbaka eller hoppa över ett par sidor. Någon annan styr. Människan styr den bruna musen i buren.”

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information