Kortprosa
- Detaljer
- Kategori: Kortprosa
- Publicerad tisdag, 08 december 2009 00:00
- Skriven av Linnea Östlund
- Träffar: 840
Sofia fyller fem
Sofia fyller idag fem år och har fått en dagbok. Den är grön med ett lejon på och hon verkar tycka mycket om den. Pappa Erik hjälper henne att låsa upp låset på sidan med den lilla nyckeln som hör till.
Sofia slår upp boken och tittar förvånat på de blanka sidorna.
“Titta pappa, det är helt vitt, utan rader!”
”Ja, det har du rätt i. Tror du att du kan skriva där ändå kanske?”
”Ja, för vet du pappa jag kan rita egna rader”
Hon tar fram sin stora låda med tuschpennor och drar några streck under varandra så att avståndet mellan dem blir lagom
“En röd och en grön rad. Och en blå och en lila”
“Vad fint, Sofia. Ska du skriva något också?”
”Ja, jag ska skriva vem jag är kär i!”
”Oj, nu blir jag nyfiken!”
”Mm, fast det är hemligt”
Sofia ler mystiskt och tar av korken på den gula pennan. Bokstaverar med ett barns kreativitet vad som liknar några meningar. Det är ramsor av gemener och versaler, som aldrig får vila i punkt.
Spretiga bokstäver som Erik tycker liknar ett konstverk. Han suckar en lycklig men ändå aningen bekymrad suck. Tänk så oförstörd hon ännu är, tänker han. Det är fint, det som inte är reglerat.
Snart ska hon börja i skolan och lära sig hur man börjar meningar med stor bokstav, och hon som är så sprallig måste sitta still och lyssna på vad läraren säger.
Han stryker handen över dotterns kind och går för att kasta pappret boken legat i, i papperskorgen. Inifrån vardagsrummet hör han hur Sofia nynnar på en egenkomponerad sång.
”Jag ritar egna rader”, sjunger hon.
Kommentarer
RSS-flöde för kommentarer på denna post