Signalerna går fram, men ingen svarar. Han hör nog inte mobilen när jag ringer. Kanske står han i kassan i affären och inte riktigt har tid att svara. Jag reser mig upp ur soffan och går ut i köket för en kopp te. Han ringer säkert upp direkt när han har tid. Jag tycker inte om när folk inte svarar, jag känner mig så stressad då.

Ända sedan mobiltelefonerna brutit ut som en epidemi känns det konstigt när man inte får tag i något, helt plötsligt börjar saker och ting kännas fel.

Jag fortsätter att dricka mitt te som om ingenting har hänt. Kan inte riktigt hjälpa att känna att något har hänt honom. Jag tittar på klockan på mobilen och ser att det redan har gått fem minuter sedan jag ringde upp. Varför ringer han inte upp? Hjärtat börjar dunka hårdare i mitt bröst och något i kroppen känns oroligt. Jag försöker att ringa ännu en gång, han kan ju faktiskt ha missat mitt samtal. Ingen svarar. Hjärtat börja slå hårdare och hårdare.

När jag lyfter tekoppen darrar mina händer så mycket att teskeden vibrerar mot koppen. Har något hänt honom? Eller vill han kanske inte prata med mig? Har jag gjort något mot honom så att han undviker mig? Jag kan inte komma på något som fått honom att bli sur, eller är det något jag glömt bort. När vi träffades i går, vet jag att jag inte var på mitt bästa humör, tog han illa upp? Nej, han känner mig. Han vet att jag inte alltid kan dölja mina känslor och visa ett glatt leende när jag inte känner för det. Men han kanske har hittat någon annan? Någon som han älskar mer än mig och inte längre vill umgås, någon som tagit min plats, någon bättre. Jag försöker ringa igen, men ingen svarar.

Jag sveper i mig teet och går ut på balkongen för att röka. Återigen försöker jag ringa, men ingen svarar. Tårarna börja pressa sig fram ur mina ögon. Jag kan se bilder i mitt huvud hur han undviker mina samtal för att vara med sin älskare, utan att ens ta hänsyn till mina känslor. Bara lämna mig här utan ett simpelt hejdå. Hur kan han göra så här mot mig, jag älskar ju honom. Jag ringer igen, men han svarar inte. Jag kan se hur mobilen ringer vid sängkanten där han ligger och med sin nya älskare. Jag hatar honom. Varför svarar han inte? Hjärtat slår så mycket i mitt bröst att det känns som om det skulle bryta sig ut. Tårarna faller som floder längs mina kinder.

Jag slår hårt min rygg in i vägen och glider sakta ner och sätter mig på golvet. Jag ringer ännu en gång. Snälla svara, det var allt jag ville, svara så jag vet vad som händer och vad du gör, så jag slipper känna så här, svara! Men han svarar inte.

© Tobias Myrbakk

| Fler...

Kommentarer (6)

RSS för kommentarer

...
skriven av Annmarie Forsell Nilsson , juni 29, 2010

Tobias, jag läste och önskade hela tiden att han skulle svara. Ett namn kanske. Bra.
Annmarie

...
skriven av Anette Rosenberg , juni 29, 2010

Tobias, du lyckades förmedla den stressade känslan diktjaget kände över att inte få något svar i mobilen. Hur tankarna skenade iväg utan att egentligen ha någon aning om hur det verkligen låg till. Bra skrivet!

...
skriven av Tobias Myrbakk , juni 30, 2010

Tack så jätte mycket för era kommentarer Och tackar får tipsen, ger mig mycket inspiration och får mig att växa som författare, tack

...
skriven av Sari Vettenranta , juli 07, 2010

Vilken obehaglig känsla...som att försöka fånga ngt i luften som inte finns där fysiskt. Bra skildrat !

...
skriven av Linnea Östlund , juli 13, 2010

Den här var bra tyckte jag. Får mig att tänka på hur det hade varit om inte mobilerna funnits. Precis som du beskriver, känner jag igen känslan av att inte få ett snabbt svar på ett sms eller för den delen att någon annan kräver ett snabbt svar. Det är ett smått hysteriskt tillgänglighetssamhälle vi lever i

...
skriven av Torgil Höckergård , augusti 05, 2010

Strålande beskrivet av det desperata kravet att ständigt vara tillgänglig.

Namn

E-mail

Hemsida

Titel

Kommentar

Minska | Öka

Prenumerera via epost (Endast registrerade besökare)

Lägg till kommentar