Kortprosa

Sluta!

– Sluta! Du gör illa mig!Jag kan inte andas!
Tummarna trycks hårdare mot mitt struphuvud.
Tårarna föll.
– Jag orkar inte mer! Sluta!
Hårdare och hårdare trycks händerna mot min hals.
– Hjälp! Sluta! Jag vill inte mer!
Vilt sparkade jag med mina ben i luften.
Livet flimrade framför mina ögon.
– SLUTA!
Jag släppte min hals och och tog ett djupt andetag.

© Tobias Myrbakk

Kommentarer   

 
#4 erik 2010-06-25 09:42
Mja, blev inte särskilt imponerade. Tycker språket kändes väldigt tråkigt, fattigt till och med. Tanken var bra, men man skulle nog kunna klämma in mer, utan att för den delen göra dikten längre, om det nu är den där korta intensiva läsupplevelsen som du söker.
Citera
 
 
#3 Tobias Myrbakk 2010-06-18 17:05
Tack så jätte mycket för kommentarerna. Uppskattas verkligen.
Skrev den här texten när jag hade en otrolig skrivblockering till en novell jag höll på att skriva.
Citera
 
 
#2 Anette Rosenberg 2010-06-17 23:38
Tobias, jag tolkar detta som en väldigt ångestladdad text. När luftstrupen krampar och det är svårt att andas. Med "små" medel går budskapet rakt in i hjärtat. Bra!
Citera
 
 
#1 Alicja Lappalainen 2010-06-17 14:25
Tobias
det är en bra dikt om ett förhållande
mellan objekt och subjekt.Du riktar blicken mot en "monoteistisk" aspekt.
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information