Kortprosa

Skrubbsår

skrubbsarMin mamma är på sjukhuset. Hon har fött barn, en pojke. Min lillebror. Jag har en storasyster också. Mamma blev sjuk när hon födde lillebror, så hon fick vara kvar. Hon hade vatten i knäna.

När jag berättade det för de andra ungarna på våran gård skrattade de.

– Vatten i knäna, skrek alla i mun på varandra, det är väl ingen sjukdom?

Deras rop ekade i mitt huvud.

Jag vet att det gör ont på mamma. Hon får tappas på vätska från knäna varenda dag, säger pappa. Och det är inte kul. Men jag sa inget till dem om det.

Vi får inte hälsa på mamma på sjukhuset. Vi får se henne genom en glasruta. Jag brukar vinka till mamma. Jag har inte fått träffa min bror. Pappa säger att han är på ett hem för bebisar.

Eftersom pappa jobbar, har vi en tant som kommer och tar hand om min syster och mig på dagarna. Hon har en vit- och blårutig klänning med vitt förkläde. Min syster går i skolan, men hon kommer hem sent.

Igår ramlade jag när vi sprang i kapp på gården. Jag fick stora skrubbsår på knäna.
Det blödde jättemycket och jag blev ledsen. Jag började gråta och längtade hem. Blodet rann nerför benen, men jag sprang ändå.

Jag saknar mamma.

Tanten såg mig när jag kom in i hallen. Hon blev rädd tror jag, för hon ropade: "Vad har du gjort?! Blöder du?!"

Jag grät ännu mer när hon sa så.

 

© Ethel Hedström

Kommentarer   

 
#2 Ethel Hedström 2010-09-24 16:39
Tack Anette!
Citera
 
 
#1 Anette Rosenberg 2010-09-23 02:41
Ethel, texten förmedlade stor sorg, mycket smärta och en längtan så stor för ett litet barn att bära. Bra skrivet!
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information