Kåserier

Sköna dagar på Bornholm

Detaljer

Kategori: Kåserier

Publicerad onsdag, 03 december 2008 09:00

Skriven av Fredrik Brehmer

Träffar: 1019

Sköna dagar på Bornholm

I somras cyklade jag på Bornholm några dagar. Ni vet, den där ön ute i havet söder om Skåne och som tillhör Danmark. Faktum är att ön är belägen så att öborna måste passera genom Sverige om de ska resa kortaste och snabbaste vägen till sin huvudstad.

Det blev några riktigt sköna dagar på ön. Men på vägen dit var jag faktiskt nära att ge upp. Nedkommen till färjeläget i Ystad på eftermiddagen blåste det oväntat kuling. Färjan var inställd och det blev till att nödtorftigt fördriva några timmar i Sveriges näst sydligaste stad tills sena kvällen då vinden förväntades ha mojnat en aning.

Men nog kändes blåsten på en mer än smockfull färja mitt i natten. Tro inte att det gick att stå upprätt. Nej, det gick knappt att sitta heller utan att ta spjärn så att inte stolen skulle välta. Väl framme i den bornholmska huvudstaden Rønne fick jag treva mig fram i mörker till vandrarhemmet i stadens utkanter. Jag kunde lätt föreställa mig hur det är för gravt synskadade personer när jag i brist på ljus fick gå och läsa vägskyltar på så där sjuttiofem centimeters håll.

Tjugo över ett på natten kunde jag krypa till sängs. På morgonen vaknade jag med en obarmhärtig men inte oväntad huvudvärk. Efter två Alvedon, en välbehövlig dusch och frukost steg mitt välbefinnande till oanade höjder på mindre än en liten stund. Planenligt gick jag och hyrde cykel och trampade fyra mil första dagen utan jäkt och besvär. Solen sken och gav en behaglig värme. Gårdagens kulingvindar fanns inte längre ens i minnet. Efter ett långt mat- och tittuppehåll i Åkirkeby på eftermiddagen landade jag i Svaneke på kvällen. Snacka om frihet! Jag har en undermedveten förkärlek till småbåtshamnar och skriande måsar. Det bekräftas av samlingen semesterbilder från ön.

Följande dag bjöd på ett nästan lika härligt väder och en lite mer kuperad terräng. Vad många inte vet, och vad jag inte visste heller innan för den delen, är att Bornholm är en klippö med branta stränder, i synnerhet i norr. Efter härligt hisnande backar med lutning på tio procent dök jag ner i Gudhjem på eftermiddagen. Jag såg att en båt alldeles strax skulle avgå till Christiansø. Jag fattade ett snabbt beslut och följde med M/S Ertholm till den forna fästningsön närmare två mil ut i havet.

På Christiansø lever ungefär hundra personer året runt i gamla militärkaserner. Ön lyder direkt under danska försvarsdepartementet och invånarna livnär sig huvudsakligen på fiske och turister. Alla byggnader och all natur är fridlyst. Man har affär, postkontor, skola, bibliotek, kyrka och till och med en läkare. Och en kiosk, ett vandrarhem och Danmarks östligaste ”kro” för turisterna. Och faktiskt en trädgårdstraktor också. Men inte en enda bil. Troligen inte en cykel heller. Möjligen kan den cykelvana ta sig fram på mountainbike. Annars är det att gå till fots som gäller.

Tredje vandrarhemsnatten tillbringades vid öns nordspets. Gården och de gråmålade barackerna med stora fönsterväggar från gissningsvis sextiotalet fick mig att rysa. För att inte tala om innehavarens bohemiskt inredda kontor. Men jag kände mig övertygad om att vandrarhemmets ägare var en rättskaffens man. Aldrig har jag mött någon som granskat både kontokort och legitimation så noggrant som han gjorde.

Nästa dag bjöd på ännu mer backar. Varningsskyltarna vid Vang förkunnar hela tjugotvå procent utförslutning. Och trappor. Det blev för mycket. Plötsligt stod jag mitt i backen med en cykel med kärra och kom varken framåt eller bakåt. Hade jag släppt det minsta på bromsen hade ekipaget dånat nerför backen som en vettskrämd häst. Då kommer ett par i sextioårsåldern promenerande förbi. Mannen frågar på engelska om jag behöver hjälp. Kämpande att bevara min stolthet svarar jag att det räcker om jag kan få hjälp med att ta loss kärran. Jag tänker att då klarar jag att leda ner cykeln och kärran var för sig. Precis efter mig med cykeln kommer mannen med kärran som jag hade tänkt gå upp och hämta. Det var väl inte nödvändigt, men thank you very much i alla fall.

Fredriks erfarenhetslärdom nr 37643: Försök aldrig leda en cykel med kärra nerför en backe med tjugotvå procents lutning.

Sista kvällen i Rønne blev minst sagt behaglig. En mjukglass med chokladdopp i stor strut på en uteservering på torget blev belöningen efter tre dagars cyklande och ömmande stjärt. Och att bara strosa runt på stadens gator och uppleva folklivet. Snacka om att vara nöjd med det enkla i livet!

För att inte tala om det mysiga lilla hotellet inne i centrum som jag chansade på. Men det visade sig vara helt rätt. Fräscht, prisvärt och trevligt bemötande. Jag fick rum nummer 1. ”Det lille hotel”. Ta in där om ni någon gång kommer till Bornholm och Rønne och behöver övernattning.