Dikter

Sista tåget från Skillingsfors

Detaljer

Kategori: Dikter

Publicerad onsdag, 02 januari 2008 10:07

Skriven av Thomas Eriksson

Träffar: 1579

Sista tåget från Skillingsfors

Doris Bengtsson vinkade av sista tåget
på Skillingmarksbanan utan att gråta för
hon var en kraftfull kvinna som inte visade
känslor på det sättet. Hon viftade
bara med spaden och tåget
rullade bort för att arton komma nio kilometer
senare ankomma till Beted. Då hade
hon redan hunnit städa väntsalen
och tömma papperskorgarna,
våttorka golvet, ta ner onödiga lappar
från anslagstavlan och dricka en
kopp kaffe inne på expeditionen.
Sedan hämtade hon upp en kok
potatis ur källaren, stekte fläsk och
gjorde löksås, dukade fram på bordet
och ropade till maken att maten
var klar. Hon hade dessutom svarat
i telefonen, bläddrat i lokaltidningen,
skickat iväg två religionsmystiker som
gått vilse i snårskogen och skivat
upp en gurka som hon hällde en kapsyl
ättika över tillsammans med några
matskedar socker och en ordentlig
knippa persilja. För övrigt högg hon
några vedpinnar som hon slängde in i
spisen, värmde en kastrull vatten
till disken, tittade ut genom
köksfönstret och såg en älg gå
förbi i riktning mot Norge och på
himlen passerade en flock rosa moln
som för en stund förbryllade henne
eftersom de inte liknade den
vanliga sortens moln men det var
ändå inget som hon tänkte länge
på därför att hon inte trodde på tecken i skyn
utan istället diskade hon upp
efter lunchen, rev sönder tidtabellerna,
gick över till affären och köpte
en bit kött som skulle bli pepparrotskött
till middag, visade några cykelturister
rätt riktning mot Arvika och funderade
på om hon skulle fortsätta sticka på
strumporna som hon börjat med
dagen innan men det kändes avigt
att sticka yllestrumpor i början av
sommaren, hösten och vintern var
långt borta även om tiden gick fort.
Det var också fåglar i luften
och ett oändligt antal småkryp på
marken och en kapsåg som gav ifrån
sig ett vinande ljud och en ko
som längtansfullt tittade efter den klöver
som tyvärr fanns utom räckhåll
och en av stationskarlarna som nu också
var utan arbete ropade: hur är det
med dig Doris och hon svarade att
det bara var bra, hur är det själv och
han svarade att han hade ont i en
tand men det gick nog över och Doris
svarade att det gjorde det nog för
så var livet, det gick över oavsett om
man hade tandvärk eller inte och just
då tittade hon på klockan och tänkte
stillsamt: nu måste tåget vara framme
i Beted, annars är det något fel.